Mot vinterhamnen och slutet av vår långsegling

Nedräkning av de sista 5 dagarna.. lite rastlösa och många tankar i huvudet för att förbereda oss inför slutmålet planerar vi vår sista etapp; västra udden av Sicilien utanför Trapani ligger ytterligare en ögrupp, Egadi-öarna, som vi läst skulle vara sagolikt, för att sedan segla ner på ”undersidan” av Sicilien längs kusten mot slutmålet Licata.

Sagt och gjort blev det ett par dagar på den största av Egadi-öarna, Favignana. Några sista dagar med bad i kristallblått hav, snorkling och härliga svajkvällar i ytterskärgårdskänsla. Lite bökigt att tolka rutiner kring tillståndsansökan då detta är naturreservat, men det löste sig bra med trevliga vakter som kom ut och personligt assisterade med papper och betalning så vi kunde ligga tryggt vid boj. Egentligen är det ju vardagsrutin för oss sedan coronan slog till, med rigorös administration och registreringar… men ingen websida är den andra lik och mitt ute i havet funkar såklart inte uppkopplingen som den ska🙄…

Från Egadi-öarna seglade vi de sista dagarna kusten sydost och stannade i de små samhällena Porto Palo, Capo Bianco och San Leone för att lördag den 15 augusti förtöja i sluthamnen Licata, i regionen Agrigento. Längs denna kust kryllar av ruiner av Grekiska tempel synliga såväl från havet när vi seglade men även vart man än sättre foten i land! De där hrekerna valde verkligen mäktiga platser med bästa utsikt!

Sista kvällen på svaj utanför San Leone blev det en speciell känsla på fredsgsmyset…att nu är vårt äventyr slut… Något att fira samtidigt som det kändes sorgligt…

Licata, 15-20 augusti

Sista dagen av vår segling fick vi fin segling de sista distansen in till Licata, precis innan lite hårdare vindar drog in, som var skönt att slippa så vi slapp sjöstuva sista dagen. Platt och fin seglats i 6 knop till slutmålet helt enkelt👌🏻.

Väl på plats i vår ”vinterhamn” följde några intensiva dagar med inventering, sortering, rensning, pack, meck och städ efter ett år med barn, katt, skola och upplevelser på resande fot genom alla Europa i alla dess årstider och väder⚡️🌧💨🌊🌞⛵️… Inköp av ny resväska blev ett måste!
Dagarna i Licatas hamn har varit extrema, 35-40 grader varmt, utan fläkt och inga bad🥵.. Men onsdag kväll var vi iallafall klara!

Och torsdag morgon kl 05 låste vi båten för sista gången, denna gång, och lastade taxin med 130 kg packning, till Catanias flygplats för att flyga till Mallorca. Där ett nytt äventyr börjar med Svenska skolan!

Sicilien

Efter fina dagar på vulkanöarna seglade vi ner till Siciliens norra kust. Nu bara en vecka kvar till vi ska vara vid vår vinterhamn på södra Sicilien. Sicilien är faktiskt Medelhavets största ö, så vi har några distans att avverka även här!

Det blev en heldag längs Sicilien-kusten. Vackert kuperat landskap med många små byar på toppen av kullarna. Och mäktig historia med inslag från kartager, greker, romare, vikingar, normander, araber, afrikaner och européer! Normanden (typ viking) Kung Roger av Sicilien är en av öns storhetsmän från 1100-talet som gjorde Sicilien till kungarike. Så vi kallar Sicilien Rogers ö😉.

Cefalu

Första stopp på Sicilien blev Cefalu. En jättefin semesterort med allt; vacker stad från 1000-talet, butiker, strand, natur och trevlig hamn. Här väntade vi in ett par dagar med hårda nordliga vindar i skydd bakom hamnens vågbrytare. Lokalborna pratade om att det var mistralen..och den skulle komma med regn vilket alla längtade efter då de inte haft regn sedan april! Och vi konstaterade att vi inte heller upplevt regn på flera månader!

Termini Imerese

Från Cefalu seglade vi västerut på norra Siciliens kust. Målet var att ta oss till Palermo som nästa stopp och återigen möta våra danska vänner Lone och Johnny, som vi skildes åt med på Sardinien, men blåsvädret gjorde att våra vägar fick mötas i tidigare hamn, i staden Termini Imersere. Och det blev återigen ett glatt återseende med grillmiddag och mys💕.

Termini var egentligen en fin gammal stad, men fruktansvärt sliten! Vilket vi i och för sig hört är vanligt för Sicilien.. Sopor överallt, riktigt risiga hus, många tomma lokaler, och hundbajs överallt😝. Lustigt att detta varit en rik och välbärgad plats genom tiderna och att det var här konceptet termal-bad vuxit fram från romarnas dåtida ivriga badande i vulkan-källor. Och det finns visst en fin och väl ansedd gammal badinrättning och Grand Hotel på toppen av stadskullen men vid det här laget har vi badat klart i varma vulkankällor😉 och börjar bli trötta på kulturella bygnader🙈. Killarna var mer intresserade av att gå till ”Palzzo Cirillo” som visade sig ligga mitt i stan! Det är ett gammalt hus (palats?) som en svensk familj köpt som renoveringsobjekt vilket gjordes TV-program av, ”Husdrömmar på Sicilien”, som vi följde i vintras. Så, så blev det! Vi gick dit och knackade på, men familjen var inte där.

Palermo

Vi tog avsked av Johnny och Lone för sista gången detta år, då de nu seglar vidare österut längs Sicilien vidare mot Grekland och vi väster ut på Sicilien för att segla ned på sydsidan av ön.

Vi fick en riktigt fin seglats till Palermo. Max är numera väldigt ivrig att hjälpa till när vi seglar särskilt dagar som denna med lite kryss och lutning👍🏻 efter lång period av svaga medvindar. Ted hävdar fortfarande att kanaler är bäst😂.

Det blev ett kort men intressant stopp, med cyklar, i en pulserande het och mångkulturell stad! Det blev stadsvandring med ”streetfood” på kvällen, men nästa dag kastade vi loss och lämnade stadspulsen för fläktande vind och badmöjlighet😅 som känns som ett måste! Det är allt som oftast 40 grader i skuggan och 30 grader i havet!

San Vito lo Capo

Svettiga seglade vi i söndags kväll (9/8) till den lilla badorten San Vito lo Capo på nordvästra hörnet av Sicilien. Här var vi eniga om att vi hade kunnat stanna i flera dagar då det var ett perfekt semesterparadis! Även detta såklart en stad med anik historia men numera ett semesterparadis för främst italienare och Sicilien-bor. Inte mycket av det gamla är synligt, förutom en gammal borg mitt i byn tillägnad romerska ”martyren Vito”, bland de raka promenadgatorna med låga hus och 100-tals restauranger och barer för allas smak. Här blev det såklart färgglad paraplydrink och med DJ i bar efter killarnas önskemål👌🏻. I tillägg till detta lång strand, bollplaner, studsmatta, bad i turkost vatten.

Härifrån seglar vi vidare till Egadi-öarna utanför Siciliens västra udde!

Kampanien kusten, Eoliska öarna och Teds födelsedag!

Efter intensiva och svettiga dagar med mycket folk och turistbåtar med skvalp och dyningar lämnade vi Amalfikusten och seglade vidare söderut längs italienska fastlandskusten, i regionen Kampanien, till en lugn och skön bad vik i naturreservat bakom en hög klippa, mellan små italienska samhällena Palinuro och Camerota.

Viken hette faktisk Baia Buon Dormire😂 (typ ”sova gott stranden”). Här var det platt vatten utan dyning och vi kunde verkligen sova gott. Det blev 2 nätter med bara sol, bad, grottutforskning, lite vandring i naturreservatet, och pizza på strandrestaurang👌🏻. Hela området kändes nästan tropiskt, nästan som en Thailand-semester.

Härifrån lämnade vi italienska fastlandet och la kursen ut mot deN lilla skärgården av öar som ligger precis norr om Sicilien, de sk. Eloiska öarna.

Eloiska öarna består av 7 vulkaniska öar. Ted hade önskat sig till sin födelsedag att få fira den vid just dessa vulkaniska öar! Det tyckte vi väl andra egentligen var lite udda med tanke på att Ted, efter diverse stormar, monstervågor och blixtnedslag, hyser lite extra oro kring naturens krafter… Inte bara att öarna är små och mitt ute i havet, vid en rörlig kontinentalsockel, utan riktiga hamnar och inte särskilt bra ankringsmöjlighet då det är 500 meter djupt nästan ända fram till stranden, så är flera av öarna fortfarande är aktiva vulkaner! Men det är ju spännande med vulkaner tycker alla och kanske en bra mental träning för oss (Mimmi o Ted) oroliga själar😱. Så vulkanöar till 8-åriga födelsedagen blev målet.

Stromboli

På Stromboli bor det 400 pers, och ön står som en topp upp ur havet, med sin krater högst upp som det ständigt puffar ut rökpelare, typ vart 20 minut. Det är alltså små vulkanutbrott med jämna mellanrum hela dygnet😱!

Det känns ganska konstigt att ens vistas i närheten men all information vi hittar säger oss att det bör vara hyfsat säkert….för exakt ett år sedan hade vulkanen, som för övrigt kallas ”Iddu” (=han🙄) av lokalbefolkningen, ett större utbrott där en turist fick en stor sten i huvudet och dog, plus att delar av ”hamnområdet” lär ha blivit förstört… Vi tolkar det som att det kommer dröja lite längre innan nästa sådana större utbrott sker.. Så vi svajade, på 20 meters djup (invid gränsen till 200 meter!) på nordvästra sidan för att få lite skydd av ön för de svaga vindar som följt oss de senaste veckorna.

Men att döma av skyltar i varje hörn förstår man att samhället är väl förberett, inte bara för vulkanutbrott utan även för jordskalv och jättevågor..

Vi åkte in med jollen till den svarta lavastranden och promenderade i den lilla byn som visade sig vara sagolikt vacker. Så härlig stämning, lagom kommersiellt, vacker natur, smala vägar, bara moppebilar och vackra blommor och få turister. Iallafall detta år.

Och lite extra spännande att Ingrid Bergman bott här en tid när filmen ”Stromboli” spelades in 1949. Det fina röda huset ligger helt anspråkslöst längs byvägen och visade sig vara till salu! Kanske sälja Soller??

Teds stora dag, 8 år, 31 juli

Som Ted har längtat! Faktiskt ända sedan förra årets födelsedag! Dagarna har räknats ner ända sedan i våras! Äntligen kom den stora dagen💕🎈!

Det blev en dag när Ted fick bestämma, så blev det heldag på båten utan att gå iland, pannkakor till lunch, Max som aktivitetsledare, och efter middag i sittbrunnen en mörkerseglats i månsken till andra sidan vulkanen för att se lavan spruta upp☄️🔥. Allt blev topp, vi saknade bara resten av familjen💕.

Vulcano

Efter en hejdundrande födelsedag seglade vi vidare till den sydligaste av öarna i ögruppen, Vulcano, där det också bara bor 400 pers året runt. Inte så vacker ö egentligen, storön Lipari hade ur det perspektivet varit en mysigare plats, men det var det där med att utforska vulkaner… Detta är också en aktiv vulkan, men av annan karaktär. Vulkanen har utbrott ca vart 100-130 år. Senast var 1890…så snart borde det vara dags igen 😱! Sist den hade utbrott täpptes kratern igen med torkad lava så nu pyser den ut sitt övertryck genom gejsrar med hett vatten i havet och vid stranden och rökpuffar i form av riktig äcklig svavellukt här och där både i stan och uppe på berget.
Bad vid stranden blev rena bubbelbadet, och att inte ha badtofflor innebar brända fötter! Tydligen kan gejsrarna i havet spruta ut upp till 80 gradigt vatten!

En vandring upp 350 meter över havet för att se kratern var såklart ett måste trots stekande hetta.

Sorrento, Pompeii och Amalfi

Från de fina Ponsa-öarna seglade vi in mot Neapelbukten. Planen var ett stopp på Ischia precis utanför, men när vi kom dit på lördag eftermiddagen var det så fullt med båtar på svaj, trångt med folk på stränderna, och färjetrafik som rusade fram och tillbaka så det kändes inte lockande. Dessutom hade vi bra vind för att segla vidare in i Neapelbukten till Sorrento, så det blev denna dag 50 distans istället för 25 ! Men det är liksom inget omak för någon att bara segla lite till i dessa förhållanden. Så lagom till solnedgång seglade vi in till Sorrento vid foten av vulkanen Vesuvio.

Vi låg 2 nätter i Sorrento Piano, en lite mindre by invid Sorrento, som var lite lugnare och färre turister med en fantastisk hamn, Marina Grande, som sedan 1600-talet bedrivit båtbygge av fina träbåtar, Gozzo Sorrentini. Staden ligger uppe på höjden så man får gå sicksack-vägen upp några hundra meter eller ta hissen genom berget.

En utflykt till Pompeii var såklart ett måste med tåg bara 30 minuter.

Folktomt i Pompeii i stekande hetta, men väl värd utflykten tyckte alla! Så spännande att gå runt bland gator, hus, badhus, teatrar och kyrkor där ca 20.000 människor bodde när Vesuvius begravde staden år 79!

Tillbaka till Marina Grande på kvällen hade vi bra underhållning i den trånga hamnen när den proffsiga hamnkaptenen tog in den ena monsterbåten efter den andra med högklackade och fina skjortor på passagerarna.

Efter ett par dagar i Neapelbukten seglade vi runt hörnan och längs vackra Amalfi-kusten, som nästan är larvigt fin med bl.a. byarna Praiano och Positano, där det är svårt att hitta bra förtöjning och ankring skyddat från vind och intensiv färjetrafik. Tillslut blev det en natt på svaj utanför staden Amalfi, vid foten av slingriga bergsvägar med tutande moppar och klämtande kyrkklockor.

Kändes nästan som i en Disney-saga 🏰

Vackra ön Capri utanför Amalfikusten var lockade men liksom Ischia var där mängder av båtar och förjor och folk så det kändes bättre att fortsätta vår seglats söder ut med fortsatta nordvästliga vindar. Bara drygt 2 veckor kvar till vi ska parkera på södra Sicilien ⚓️.

Lazio och Ponza-öarna

Från Tibern-floden seglade vi ner längs kusten i regionen Lazio för ett kort strandhugg i Anzio-Nettuno. Lite jagade av tiden, nu bara några veckor kvar tills vi måste nå södra Sicilien, så blev detta ett kort stopp för bunkring av mat och besök i gamla medeltidsdelen av staden Nettuno. Anzio och Nettuno är två samhällen som ligger invid varandra med en lång strand emellan och vi svajade utanför Nettuno.

Morgonen efter kastade vi loss för att segla ut till Ponza-öarna. Terracina-bukten får vi återkomma till nästa gång. Perfekta vindar, svagt från norr ger oss skjuts nedåt. Ingen sjö eller kräng, bara sol, varmt och skönt häng på båten. Vi badar på vägen, steker och äter pannkakor, pysslar, hoppar i gungan på däck eller läser. Tv-spel under gång har vi sagt nej till då det som regel resulterar i illamående..Wordfued med mormor och morfar går bra.

Och plötsligt möttes vi av en förbisimmande havssköldpadda! Det är andra gången på vår resa! Tyvärr hanns inte fotodokumentation med.

Ponza/Pontine öarna är en ögrupp syd om Anzio på fastlandet så vi spar lite tid att inte följa kusten. Plus att vi ju gillar öar, med lite mindre samhällen, klarare vatten och till synes färre människor. Öarna är vulkanöar, och lär ha suttit ihop med fastlandet, men sjunkit för flera tusen år sedan och har bebotts sedan förhistorisk tid, med grottor, tunnlar och håligheter som etrusker och romare byggt. Den största ön, Ponza, lär vara uppkallad efter Pontius Pilates… Nu förtiden livnär sig ön på turism och till viss del fiske men som pga naturvårdsintressen håller på att dö ut.
Det blev fina dagar runt Ponza på svaj med besök in till lilla fiskehamnen med vår trogna gummijolle.

Ventotene

20 distans söder om ön Ponza ligger ön Ventotene som också tillhör ögruppen. Denna ö var ett strå vassare enligt oss. En mindre ö, bara 300 bofasta på årsbasis, och mer otillgänglig för turister, även om det även hit finnas färja från fastlandet, men bara sommartid, så kändes det mer som att detta var sommarställe för italienarna själva. Här finna lämningar av en exklusiv romersk semestervilla, Villa Julia, som kejsar Augustus byggt dit han skickade sin dotter Julia i excil, samt gedigna romerska vattenreservoarer, ett spännande fängelse på grannön, och inte minst fin by med placa och fina naturvägar uppe över ön. Tydligen är denna lilla ö en populär rastplats för flyttfåglar på våren på väg norrut från Afrika så detta är platsen för fågelskådare. Och paradoxalt nog tas öns frigående katter väl omhand med offentlig matplats och katthus👍🏻😻.

Ostia och Rom

Så kom vi till Ostia och Rom! Nattsegling rakt över Tyrrenska havet till italienska fastlandet från Corsica.

Efter 28 timmars fin segling gick vi in i floden Tibern som leder in till antika Ostia och Rom. Man förstår att detta varit en strategiskt bra plats genom tiderna för alla sjöfarare och handelsfolk. Även idag är floden full av varv och hamnplatser, så det var bara att välja och vraka mellan marinor. Flertalet är av varvs-karaktär med båtar och kranar huller om buller vilket iofs kan ha en charm. Men vi landade tillslut i Porto Romano som är både varv, gästhamn och även hade ett litet hotell i karaktäristisk romarstil invid floden och nära flodmynningen med havsbris. Här låg vi kungligt förtöjda längs floden vid fin träbrygga och vackra blommor och trädgård invid hotellet. Perfekt för både barn och Ronja.

Dagen efter tog vi tåget in till Rom från Ostia. Vi var lite oroliga hur det skulle bli med public transport och trängsel etc, men det var väldigt luftigt på både tåg och tunnelbana in till Rom med tomplatser markerade för att hålla distans mellan passagerare👍🏻. Och munskydd är krav såklart.

Sedan blev det en intensiv dag i varm stad med mycket promenerande och intryck! Colosseum och hela arkeologiska urgrävningen Foro Romano och Palatino, Piazza Venezia, Fontana di Trevi, Sankt Peters platsen, Inga köer och glest med folk underlättade, men ändå har vi mycket kvar att se! Det viktigaste uppnåddes dock: Colosseum (Max) och en stor fontän (Ted).

Helt utmattade tog vi tåget hem till båten på kvällen! Att stanna till i Ostia Antica hade blivit för mycket att ta in 😅 så det fick räcka med vad vi såg när vi åkte förbi på väg från tågstationen till båten!

Nu fortsätter vi vidare längs kusten nedåt!

Corsica

Från Norrsa Sardinien till södra Corsica ör det inte långt, drygt 20 distans. I full fart snittade vi i 7 knop och 10 m/s från Castelsardo till Bonifacio! Åter till Frankrike, så det blev flaggbyte igen🇫🇷. Corsica är Medelhavets 4e största ö och här är ju Napoleon tydligen född. Och liksom Sardinien, har Corsica egen symbolflagga med det karaktäristiska avhuggna Moriska huvudet 😱. Men den flaggan hissade vi inte..

Bonifacio

Det var mäktigt att komma fram till Bonafacio, både för att det återigen blev ny ö och nytt land, vilket alltid är spännande, men även att komma från havet och segla in den skyddade kanalen med enorm försvarsmur och fort på höjden vakande över oss.

Väl förtöjda längst inne i den djupa viken vandrade vi upp i den övre delen av staden och bastionen på höjden där vi fick en snabbrepetition av 1000 års historia. Nu börjar det sitta😂.

Det blev en natt vid brygga inne i staden men sedan flyttade vi ut till en angränsande vik där vi kunde ligga på svaj. Det blev både för varmt och för dyrt att ligga i hamnen där det kryllade av stora lyxkryssare! Och trångt var det på de trånga gatorna och bryggorna mellan de uppradade restaurangerna med människor som flanerade utan avstånd eller munskydd, så vi blev faktiskt lite chockerade av all trängsel som vi ju inte upplevt på väldigt länge! Och en natt med nattklubben som närmsta granne räckte bra🤪.

Naturhamn passar oss bättre. Härifrån kunde vi vandra på de urfina vandringslederna och bada i turkost vatten. Hettan till trots blev det 10 km vandring ena dagen!
När killarna blev sugna på franska crepes kunde vi sedan lätt antingen ta dingen in eller vandra in till staden bara ett par kilometer!

Några festligheter den 14 juli, i samband med franska nationaldagen, arrangerades det inte detta år, men vi kunde ju iallafall passa på att fira prinsessan Victoria 👍🏻🇸🇪!

Efter 3 dagar i Bonafacio-området seglade vidare ett litet stycke upp på sydöstra sidan ön. Planen var egentligen att efter Bonafacio åka tillbaka ner i den vackra Maddalena-skörgården på norra Sardinien. Men det blev ett väldigt blåsväder med fokus i sundet mellan Sardinien och Corsica så vi valde att följa vinden dit där det inte var fullt så blåsigt.

Porto Veccio

Som namnet säger är även detta en urgammal hamnstad. Mycket fin hamn längst inne i en skyddad vik och vacker gammal stad på höjden. Staden har tydligen övergivits genom tiderna pga malaria-epidemi! Några myggor kände vi iallafall inte av nu!

Här blev det att smida kommande strategiska seglingsplaner för vår sista månad! Vindarna ser nämligen ut att hålla i sig med västligt närmaste dagarna, och sedan sydligt en längre tid längs Corsica och Sardinien kusten, men tittar vi längs Italienska fastlandet så kommer det att blåsa nordligt en lång period framöver. Så efter mycket om och men bestämde vi oss faktiskt för att segla över mot Rom på fastlandet! Denna rutt ner mot Sicilien, där vi ska lämna båten om en månad, är dock betydligt längre (ca 650 sjömil) än om vi skulle segla längs Sardiniens kust ner och rakt över till Siciloen (ca 400 sjömil). Så vi måste hålla bra tempo dessa sista 4 veckor! Men alla är nu taggade att få komma till Rom och se mer av kusten därifrån!

Sardinien – Alghero, Fertilia, Pelosa/Stintino, Castelsardo

Från Menorca blev det en fin lång seglats, 2 dagar och en natt, 190 distans. Från Mahon till Alghero. Första riktigt långa etappen sedan i vintras. Lugnt fint väder, ingen sjö att tala om och stjärnklar natt och vacker soluppgång👌🏻. Men inga delfiner😳?!

På morgonen när killarna vaknade, var det efter många månader med spansk-ballearisk flagga, äntligen dags för ny flagga; Italien🇮🇹! Max tur att hissa enligt nogranna överenskommelser.

Alghero

Underbart att kliva i land i fina Alghero! Kändes nästan lite som Visby, fast i Medelhavet. Sardinien har många år historiskt hört till Spanien och Katalonien så kopplingen och närheten finns än idag, men trots det kändes det verkligen att vi klev i land i Italien. Som vi har längtat efter Italien! Ett helt nytt land för barnen, med mycket att se fram emot!

I hamnen mötte vi våra danska vänner, Johnny och Lone, från Ibiza-tiden, som också är på österut. Och hamnen var långt ifrån full, som den annars brukar vara så här års, enligt hamnkaptenen..

Nattsegling tar på krafterna för alla.

Det blev två dagar att utforska Alghero. Jättevarmt så vi tog tillfället i akt att som enda turister åka turisttåg runt staden för att få en överblick.
Trånga gränder, ringmur, vakttorn mot havet. Sarderna har i alla tider behövt skydda sig och hålla vakt mot olika tiders invasioner; fenicier, kartager, romare, vandaler, bysantiner, araber och fransmän och spanjorer har avlöst varandra i vaktornen.

Fertilia

Ett kort stycke utanför Alghero, i samma bukt, förflyttade vi oss till för att komma ut från det större sammanhanget och värmen till ett litet fiskesamhälle och skyddad hamn några dagar när vinden skulle blåsa hårt. En liten stad av stor kontrast till Alghero. Här fanns inga spår av vackra ringmurar, 1000-tal och medeltid. Det såg snarare ut som om tiden stått still sedan 30-talet, då Mussolini byggde staden. Men gick man lite utanför betongfasaderna hittade man plötsligt en av de gamla vägarna från Romarriket, med en hyfsat intakt bro över floden, Ponte Romania.

Här blev det självklara valet för födelsedagsmiddag och firande av bröllopsdag 3 juli🌸💕.

Och på födelsedagen blev mamman bjuden på badland🤪.. tro det eller ej men ibland är det skönt att komma från saltvattnet! Och även här glest med besökare.

Efter flera dagar i hamn seglade vi vidare norrut och utforskade Sardiniens nordvästra kust, i naturhamnar och stora naturreservat.

Det blev några dagar på svaj i Pelosa-bukten där vattnet var det mest turkosa vi sett. 3 meter jämndjupt i hela bukten med vacker vit sandbotten gjorde att det kändes som ligga ankrade i en pool!

Stintino

Från Pelosa-bukten promenerade vi i dallrande hetta in till Stintino. En liten fin fiskeby som tidigare livnärt sig på tonfisk-fiske. Nu mest turistort..men denna sommar utan turister..

Lite olustig avslutning i vår vackra svajvik blev att vi fick påhälsning av en simmande råtta 🐀 som klättrade upp på båten sista kvällen! Utmattad av sin simtur låg den på akterspegeln, när jag/Mimmi i mörkret i min vanliga framfart att på kvällen röja undan alla cyklop och attiraljer som ligger spridda i sittbrunnen, grep tag i den! En sekund trodde jag det var katten jag grep över ryggen😳, men inser snabbt att det var en välvuxen råttis😱! Det blev lite rått-jakt; Roger med båtshaken med Ronja som ivrig hjälpreda som till slut med tassen knuffade ner den i vattnet och den simmade vidare..förhoppningsvis till stranden och inte till nästa båt😬…

Vi ser och upplever massor och så många fina platser, byar och städer, så det är omöjligt att få ner allt i print.. Bilder ger iallafall oss goda minnen. Vi konstaterar att Sardinien är en sagolik ö med så mycket att erbjuda!

För den som kan italienska är detta en ganska fin beskrivning av Sardinien.

Castelsardo

Vår sista anhalt på Sardinien i denna omgång blev den lilla staden Castelsardo, fortfarande på nordvästra Sardinien i regionen Sassari. En liten stad från 1100-talet med 6000 invånare. Och här kändes det verkligen italienskt! Redan vid första åsynen från havet med stad på höjden skyddad av ringmur och karaktäristiskt kyrktorn. I gränderna satt tanter och farbröder och flätade korgar och fiskeredskap. Sååå fint!

Hamnen låg vid foten av berget, och här låg vi kungligt vid kaj, fortfarande utan trängsel av turisbåtar. Liksom i Spanien lever vi alla med nya rutiner pga coronan, med munskydd och distans, vilket folk anpassar sig bra till…

Det blev ett par fina dagar att njuta Italien med god mat, strand med kulörta parasoller och historisk vandring i gamla staden👌🏻.

Idag lördag 11 juli lämnade vi Sardinien och seglade över till Corsica!

Menorca

Från Pt. Soller seglade vi upp till Mallorcas nordöstraste del, Formentor. Här det som närmast över till Menorca, så vid foten av den jättelika klippan Cap de Formentor blev det svaj innan vi la kurs mot Menorca, ca 35 sjömil.

Det är lustigt hur olika Mallorcas och Menorcas kuster som vätter mot varandra är.

Det blev nästan en vecka seglandes mellan vikarna på Menorcas södra sida, från staden Cituadella till Mao/Mahon. Vi har svajat i oändligt turkost vatten, mellan klippor som schweizer-ostar fulla av grottor och krigsrum och gömslen för krigare, pirater och hippies som härjat på ön från 2500 år sedan till idag. Vi tycker att Menorca är ganska likt Gotland. Platt, kalksten, låga barrträd och stränder av både sten och fin sand. Längs kusten, runt hela ön, går fina vandringsleder, egentligen ridstigar sedan 1300-talet när man red längs kusten för att hålla utkik om fienden kom. Men det blir inte lika många utflykter och utforskande av natur, land, kultur och historia, så som vi kunnat göra under hösten och vintern, då det är VÄLDIGT varmt solgassande till sen kväll. Det blev kortare promenader på klipporna och bland grottor, och sedan en väldig massa bad!

Vi har konstant 30 grader nere i båten trots alla solksydd för att hindra solen och värmen att tränga ner under skrovet. Men det går liksom inte att stänga värmen ute! Havet är konstant 25 grader, på dagarna är det 35 i skuggan och kvällarna blir aldrig under 25 grader så värmen stannar liksom i båten😅. Men man vänjer sig.. Att sitta ute i sittbrunnen på kvällen när mörkret lagt sig vid 22-23 är en fantastisk tid för hyfsad svalka innan sänggång.

Lagom till helgen nådde vi staden och hamnområdet Mao/Mahon. Mahon har verkligen ett strategiskt läge i Medelhavet, i ett enormt naturligt hamnområde innanför en kanal in från havet. Tydligen är Mahon en av världens största naturliga hamnar efter Pearl Harbour 😳! Man förstår att staden haft ett stort värde för såväl Fenicier, Romare, Morer, Vikingar och av olika Europeiska konstellationer av britter, fransmän och spanjorer.

Vi ankrade först utanför staden i en stor och helt skyddad bukt. Hit nådde ingen dyning👍🏻. Här invid ligger en enorm borg från Englands storhetstid på 1700-talet och på en egen liten ö ett karantän-sjukhus för epidemier… men det verkade inte ha tagits i bruk för covid-patienter, senast var nog vid gula febern och tyfus på 1800-talet. Tyvärr var båda dessa anläggningar stängda (alla turistattraktioner har inte öppnat än efter nedstängningen) när vi kom svettandes på promenad!

Väl förtöjda vid kaj mitt inne i Mahon blev det stadsvandring i den jättefina staden som man når efter ännu en svettig promenad upp för kalkstensåsen för rekognosering.

Det blev besök på fiskmarknad, handling och provsmak av Mahon-ost och Mahon-Gin. Osten är vi ju bekanta med sedan tidigare och är en favorit i alla dess former (ung, mellan, gammal), men att det fanns gin-destilleri på ön var nytt. Något som tydligen engelskmännen (kvinnorna ?) etablerat på ön! Vi testade däremot inte någon mayonnäs, som lär vara fransmännens påfund, Mahonese. Och på restaurang kunde vi ju inte låta bli att testa den lokala maträtten hummer-gryta. Gott men lite överskattat faktiskt med tanke på priset🙈!

Med detta lämnade vi Balearerna och Spanien för denna gång. Idag, måndag morgon i gryningen, kastade vi loss för att segla de 180 sjömilen mot Sardinien och Italien! Det blev 5 månader i Spanien under våren! Inte att glömma höstens 2 månader längs spanska Atlant-kusten! Alltså 9 månader av 12 i Spanien på vår resa! Nu är vi redo för Italien!

Äntligen Mallorca och Soller

Efter exakt 3 månader på Ibiza kunde vi äntligen lämna den fina ön, som varit vår trygghet under coronans intensivaste tid, för att segla vidare till Mallorca. Planen var från början att segla via flera hamnar på Mallorca, men det oklara läget för oss utlänningar under ”state of alarm”, som fortfarande råder, gjorde att vi direkt la kurs mot Port Soller som var den enda hamnen som i nuläget lovade ta emot oss utan allt för krångliga rutiner. I Palma och Andtraix behövdes skeppsagent (150 euro) för att söka och hantera pappersexercis… I Port Soller fick vi till stånd att det räckte att vi själva mailade alla våra dokument och intyg att vi varit i hamn på Ibiza under corona-tiden samt att vi på egen hand kontaktade Guarda Civil för tillstånd. Dessutom fick vi besked att Garmin hade tekniker på plats där för autopiloten. Och inte minst har vi ju under hela nedstängningen längtat till ”vårt” Soller❤️. Så sagt och gjort kastade vi i gryningen 10 juni loss från Ibiza och seglade de 70 distansen till Pt. Soller.

Inte mycket vind och en del gung när vi gick längs kusten norrut upp från södra Mallorca. Efter 11 timmar var det en fantastisk känsla att se de för oss välkända fyrarna i mynningen till Pt Soller och ett gå in den fina Soller-bukten. Det var om att komma hem!

Väl parkerade tryggt i hamnen bland fiskebåtarna, efter smidig checkin utan problem, blev alla ivriga att komma ur båten för att få komma hem till vår lilla lägenhet som vi inte varit i sedan mer än ett år. Båten tömdes blixtsnabbt på killar, katt och många veckors tvätt, och vi blev hämtade av våra Soller-grannar, Ana och Virgil – ett glatt återseende❤️.

Oj så härligt att lite trötta och gungiga i benen få njuta en middag på balkongen. Även Ronja fann sig till rätta snabbt.

Och efter god natt sömn på fast mark utan minsta gung och ständig ankar-vakt blev det full fart i poolen och fira skolavslutning med mandelkaka och glass på placan👌🏻. Egentligen är mandelkakan ett lördagsnöje vi har när vi är i Soller men det passade ju väldigt bra även på en skolavslutning!

Dagarna i Soller har gått fort! Tiden fick styras av väntan på nya delar till den trasiga autopiloten och tekniker. Det har nu blivit snart 2 veckor! Även om detta är ytterligare en paus i vår seglats så är vi alla glada att få mysa hemma i underbara Soller och med massor av bekvämligheter; Skönt att kunna tvätta i egen tvättmaskin, diska i diskmaskin, låta vattnet rinna lite längre och alltid ha varmvatten, bada badkar, inte behöva tänka på att stänga kylskåpet fort för att inte dra onödig ström, ha obegränsat med ström och wifi… ja, många är de bekvämligheter man snabbt lär sig leva utan😂. Och hjälp så snabbt man återanpassar sig till landliv efter 11 månader i båt! Det gäller att inte bli för bekväm nu…🙈!

Och äntligen har ju avtrappningen av alla restriktioner börjat märkas ordentligt. Vi har klippt oss (väldigt välbehövt), hängt på placan, haft besök av Mallorcavännerna Ahmet, Vivianne, Daniel och Teo, seglat med grannarna Ana, Virgil, Claudia och Nico, hyrt bil och varit i Palma och hälsat på vännerna Johan, Malin och Carl (fd Rindöbor), haft våra danska seglingsvänner 🇩🇰 Lone och Johnny från Ibiza på besök (som nu oxå seglat till Pt. Soller), hängt på stranden i Port Soller, firat Midsommar etc. Självklart allt med social distans förstås. Och munskydden är fortfarande krav i affärer och offentliga platser med mycket folk😷.

Men riktigt normalt är ju inget här…Sommarhalvåret brukar vara proppfullt med turister dygnets alla timmar men nu är det betydligt glesare. Mer som på vintern då det bara är Sollers egna invånare på gator och torg… Det är såklart skönt för oss men jättetufft för restauranger och affärer…

Imorgon måndag 22 juni är ”state of alarm” över och vi hoppas få autopilotens sista kalubrering klar så vi kan kasta loss mot Menorca.