Andalusien, Solkusten och Sierra Nevada

Det blev som sagt en märkbar skillnad att komma in i Medelhavet! Även om vädret varit strålande och vågorna betydligt lägre sista sträckan i Atlanten så blev det något helt annat att komma in i ”sjön”. Platt vatten.

Även om det inte bara varit stiltje sedan vi klev in i Medelhavet, utan även blåst hårt nu de senaste dagarna, så ser vi inte det där svallet som rullar in mot kajer och pirar och slår över och dånar.

Det kommer säkert bygga upp sjö även här under våren och sommaren efter ostliga kulingar, men monstervågor lär vara sällsynta här.
Stor skillnad är också att vi tydligt går mot vår! Solen värmer, dagarna blir längre och vi kan faktiskt sitta ute och se solnedgången vid 19.30. Men så befinner vi ju oss fortfarande längs Andalusiens kust, där ju Solkusten står för en betydande del och närheten till Afrika och öken är påtaglig.

Nu kan vi sitta ute ända till solen går ner. Almerimars hamn.

Andalusien är näststörsta ”landskapet” i Spanien och har en lång historia sedan långt före Kristus, av Fenicier, Kartager och Romare. Men mest synliga spår idag verkar den arabiska tiden satt efter Morernas erövrande på 700-talet som sedan höll Andalusien i grepp ända till 1400-talet. Även om Solkusten numera mest präglas av ”moderna” turistorder ser vi dagligen spår av Morisk arkitektur med borgar, kupoler och torn. Vi förstår att kultur och traditioner till viss del fortfarande präglas av islam.
Tjurarna och tjurfäktningen härstammar dock inte därifrån men har verkligen satt sina spår i Andalusiens historia och blivit Spaniens nationalsymbol. Överallt går tjurar på de andalusiska fälten och även tjurskyltar har blivit kulturmärken längs motorvägarna.

Från fina Estepona seglade vi vidare längs Solkusten med mormor och morfar ombord, först till turistorden Fuengirola och sedan till den nästan artificiella hamnen Benalmádena ett kort stycke utanför Malaga. En helt konstruerad hamn och öar med flotta semesterlägenheter med egna båtplatser utanför fönstret. Här tog vi farväl av Agneta och Rolf efter nästan 2 veckor stilla segling med oss från Atlanten till Medelhavet. Här utanför kunde vi äntligen skymta Slussen-bron på det enorma lastfartyget som nu lagt sig på redden långt ute till havs utanför Malaga!

När vi vinkat av mormor och morfar till alla ❤️-dag seglade vi vidare längs Andalusiens kust och Sierra Nevadas snötäckta berg i fonden.

I den lilla hamnen Marina del Este, där egentligen inget spår av historia och kultur fanns så hamnade vi på energisk Flamenco-show 💃, som visst nog delvis har sina rötter från Morerna.

Härefter blev det ytterligare kort stopp utanför Motril, där vi hamnade på ett varv. Frivilligt och inte på land😉. Mysigt på sitt sätt i varvsmiljön, och en cykeltur på fina cykelvägar till samhället Motril.

Varvs-hamnen utanför Motril var inte den optimala platsen att ligga kvar i flera dagar, så härifrån förflyttade vi oss ca 40 distans till Almeriamar. Ett samhälle med mestadels semestervillor, strand, golfbanor och stor fritidsbåtshamn, omgivna av enorma Andalusiska frukt och grönsaksodlingar med sina presennings-lika täcken.

Inte så mycket att se i den nära omgivningen men en bra strategiskt plats och hamn för ostlig kuling som väntades några dagar. Dessutom bra plats för lite extra fokus på skola innan sportlovet och inte minst närheten till bergskedjan Sierra Nevada som blev en given utflykt!

Sierra Nevada

Väldigt speciellt att bila från sommarväder och båtliv vid havsnivån upp till 2000 meters höjd för att sedan ta liften upp till dryga 3000 meter med skidor på fötterna och möta 3 minusgrader!

Vi hade en fantastisk dag, och ser fram emot att återkomma hit en annan gång. Vissa backar lite isiga av sol och snökanoner, vilket var tufft för Ted. Dessutom kände några av oss av den plötsliga höjdskillnaden med yrsel🤪. Kanske lite väl snabb stigning att på två timmar gå från 0 till 3200 möh! Men det blev bra skidåkning och träningsvärk för seglarbenen😂.

Publicerat av seglingsbloggen

Familjen Grönkvist Granat; Roger, Mimmi, Max (11 år), Ted (7 år) och katten Ronja. I juli 2019 kastar vi loss med vår segelbåt (Jeanneau 51) från Rindö, Vaxholm för att under ett års tid segla oss ner genom Europa. Vi planerar att segla ner genom Sverige, till Tyskland via Kielkanalen, via kanal genom Holland och ut i Engelska kanalen via södra England, vidare längs Atlantkusten, in i Gibraltar och in i Medelhavet från väst till öst. Vi beräknar vara åter på Rindö till skolstart augusti 2020.

Delta i diskussionen

1 kommentar

  1. Så herlig at dere fikk en skidag i fjellet. Flotte bilder. Håper dere nå har en super «vinterferie» i båtskolan. Lade opp for kommende seiling og skoledager. Det er virkelig hyggelig å følge dere her👍🤓🌺🇳🇴

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *