Atlanten! 25-29 juli

Vi lämnade Gibraltar i morgondimma, delfiner som hoppade runt båten och tutande fartyg medan vi gav oss ut i Atlanthavet. Lite oroliga för de beryktade iberiska späckhuggarna som härjat längs södra spanska och portugisiska kusten och attackerat vissa båtar senaste åren… men oron la sig när dimman skingrades och inga späckisar dök upp.

Barbate

Första stopp i Atlanthavet blev ett återbesök i tunfisk-staden Barbate där vi låg även våren 2020 påväg in i Medelhavet. Här blev det båttvätt i bastulik värme med varm torr luft (40 grader) som blåste bland sanddynorna. Det kändes som 60! Besök på ”chiringuito” på stranden i ökenhettan var det enda raka.

I hamnen hängde kissarna och måsarna tillsammans och flockades runt Ronjas båt på kvällen😻.


Sancti Petri

Dagen efter seglade vi vidare längs spanska sydkusten ca 25 sjömil till Sancti Petri. En gammal fiskeby in i en låglänt flodfåra utanför Cadiz där vi var tvungna att tajma tidvattnet för att kunna komma in i. Det hade vi ju rutin på hela hösten 2019 men nu kände vi oss lite ringrostiga att hitta rätt tidpunkt och dessutom brottas med det strömma vattnet! Men det gick lika bra som då tack vara Roger.

Sancti Petri var en ganska konstig plats, övergiven fiskeby sedan 70-talet med en del gamla båtvrak i träskmarken runt.

Nu vattensportsparadis, där vi blev hänvisade till boj i det strömma vattnet mellan sanddynerna innanför Castell Sancti Petri, en gammal borg som skyddar hela inloppet till Cadiz. Byggd av morerna på 1000-talet men förstördes och byggdes upp i omgångar genom historien, senast på 1900-talet. Från början var det feniciernas offerplats, ett tempel, till guden Melkart ca 900 år fkr, som sedan togs över av romarna som förgyllde tempelpelarna och kallade dessa för guden Herklules pelare, vilka ju även finns nere i Gibraltar. Men dessa ansågs enligt sägen vara de ”riktiga” Herkules pelare. Nu finns de inte ens kvar…

Även här blev det strandfotboll och häng på chiringuito innan marineron körde oss till båten vilket var service när man låg vid boj👍🏻.

Rota och Cadiz

Efter en natt i flodfåran tajmade vi tidvattnet kl 13 och gav oss ut i vågorna och vinden för att ta oss upp till Rota som ligger i Cadiz-bukten, ca 20 sjömil.

Rota är en liten stad i vår smak där vi även ägnade några dagar med mormor och morfar 2020. Den har kort och gott allt vi gillar. det kändes lite som att komma hem. Vi beslöt att stanna 2 nätter direkt.

Denna gång tog vi tiden att åka in med bussen till Cadiz, som ju är en fantastisk storstad med kultur och historia. Tydligen västra Europas äldsta stad. En bra dag med lite av varje som paus i sjölivet.

Tapaslunch, romersk teater, katedralen och vackra vyer..

Coolast var klocktorsklättringen i katedralen upp till klockorna och utsikten.

Publicerat av seglingsbloggen

Familjen Grönkvist Granat; Roger, Mimmi, Max (11 år), Ted (7 år) och katten Ronja. I juli 2019 kastar vi loss med vår segelbåt (Jeanneau 51) från Rindö, Vaxholm för att under ett års tid segla oss ner genom Europa. Vi planerar att segla ner genom Sverige, till Tyskland via Kielkanalen, via kanal genom Holland och ut i Engelska kanalen via södra England, vidare längs Atlantkusten, in i Gibraltar och in i Medelhavet från väst till öst. Vi beräknar vara åter på Rindö till skolstart augusti 2020.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.