Mot Balearerna

Efter fina dagar på norra Sardinien stod vi framför vår sista och längsta seglingsetapp denna sommar; överfarten från Sardinien till Balearerna och Menorca. Detta är en sträcka på 190 sjömil vid den närmaste överfarten för oss, vilket vi beräknar till 2 dagar och en nattsegling. Med bara en vecka kvar till planerad ankomst i Soller den 20 augusti var det nu hög tid att ta denna överfart. Dessutom var nästa blåsväder från nordväst på gång så torsdag-fredag 12-13 augusti tog vi farväl av Italien, för denna gång, för att ge oss över till Spanien.
Överfarten gick fint, svaga vindar största delen och ingen sjö. Med undantag för några timmar på natten när det brallade upp och blev 12 mps.

Hela först dagen hade vi sällskap av dagsländor ombord. Till Teds och Ronjas stora glädje. Olika typ av glädje…😺..

Killarna älskar när vi nattseglar och vi äter middag i skymningen under gång och de får krypa ner och titta på film och sova gott. Fredag eftermiddag vid 16 ankom vi Mahons vikar på östra Menorca där vi sov gott väl skyddade.

Det blev bara ett par dagar på Menorca, för nästa blåsväder var på gång och ingen av vikarna på ön skulle bli tillräckligt skyddade. Vi hade hoppats på att kunna gå in i Cituadella på östra sidan av Menorca som är det perfekta läget för hårt nordostvind, men där var det helt fullbokat och omöjligt att tjata, förhandla sig till plats… Så det blev ett par stopp på norra Menorca och sedan seglade vi över till Mallorca där större skyddad vik för hårda nordliga vindar finns i Pollenca, men förhoppningen var att kunna få plats i hamn. Vilket vi till slut fick i Pollencas kommunala hamn, Ports IB, trots fullbokat, vilket vi var mycket glada för.

Känns speciellt att vi nu är tillbaka på Mallorca efter 2 månaders seglats från södra Sicilien genom hela Italien! Så det blev det anledning att fira!

Sardinien

Isola Rossa, Castelsardo och Pelosa-sundet

Från sydöstra Corsica över till norra Sardinien fick vi en fin segling, 50 nm, start tidig morgon innan nästa blåsväder skulle komma. Under överfarten fick vi fint sällskap av många delfiner som lekte och frustade invid båten! Man blir alltid lika lycklig att mötas av ”havets vildhästar”🐬💙!

Vi hade lyckats boka plats i Isola Rossa. Tacksamma för att kunna få hamnplats efter ett antal svajdagar och inför nästa blås-dagar. Det har verkligen inte varit lätt att få hamnplats denna sommar! Överallt fullt sedan 3 månader enligt hamnpersonalen! Men här var vi välkomna, dessutom ”billigt” med ”bara” 80 euro per natt, så vi bokade in 2 nätter.

Skönt att komma tillbaka till Italien och få hissa Italienska gästflaggan igen, som är väldigt sliten vid det här laget..i brist på sömnadsattiraljer ombord har vi tejpat den ☺️!

Det blev en händelserik ankomst till Isola Rossa. Kl. 14 kom vinden som planerat när vi tog in seglen. Vi möttes då av en hög rökpelare i land som tydde på skogs/markbrand. Det har ju varit extremvärme med oss stor del av sommaren, och vi har läst om markbränder i Grekland och Italien. Så nu var det dags här. Brandflyget flög frenetiskt fram och tillbaka och skyfflade upp vatten precis framför oss och flög upp över oss tungt lastad.

Precis när vi kom in mellan de rosa granitklipporna som är karaktäristiska här och skulle starta motorn, så var motorn plötsligt stendöd! Inte ett försök att ens tända och skaka igång! Så det blev till att rulla ut förseglet och segla in i 15 sekundmeter mellan skären, sladda upp och rulla in seglet precis lagom för att bromsa nära svajfältet, som lyckligtvis fanns utanför hamnen med perfekt sandbotten, och hala ut ankaret fort som ögat för att stanna i den ökande vinden. Tryggt på svaj lyckades Roger efter lite meck hitta orsaken (tydligen något fett som förstörde kontakten i tändningen) och motorn startade👍🏻. Medan Roger meckade satt vi andra som åskådare av brandflyget som forcerade fram och tillbaka och verkade hålla branden i schack trots ökande vind. Samtidigt kom dessutom plötsligt en enorm luftmadrass flygande som vi lyckades bärga. Sedan var det dags att gå in i hamn! Men då var det ankarspelet som inte funkade! Herrjösses denna dag händer allt! sa Ted som ogillar dramatik. Ankaret visade sig vara en säkring så det löste sig fint och vi kunde gå in i hamn! Men även inne i hamn uppstod lite dramatik med ”marinerosarna” som absolut skulle knuffa runt oss med gummibåten, som avsedd hjälp, att komma på plats i den byiga vinden. Men i brist på kommunikation och Roger van att manövrera själv utan bogpropeller så blev det knas och vi fastnade på grannbåtens mooringlina🙈. NU behövde vi en knuff av marinero-båten som fortfarande inte fattade att vi inte har bogpropeller🙄. Till slut var vi iallafall på plats skönt förtöjda vid hög vågbrytare mot havet i fin rosa granit👌🏻 och Ted sa att NU kan inget mer hända idag! Men efter en härlig eftermiddag och kväll med bad i underbart klara vattnet och efterlängtat restaurangbesök rundades dagen av med att Ted fick rejält näsblod😫!

Isola Rossa är en liten italiensk semesterort mestadels med ny bebyggelse, men har en gammal båk/vakttorn från Medelhavets mest turbulenta tid på 1500-talet finns kvar. Landskapet påminner lite om svenska västkusten med rosa granitklippor och salt hav.

Efter ett par sköna dagar i semesterorten gick vi bara en kort distans vidare till nästa lilla samhälle längs norra kusten, Castelsardo, där vi låg förra sommaren också och stortrivdes i. En fantastisk liten stad med en gammal stad från 1100-talet på klippan och modernare bebyggelse nere i strand och hamnnivå. Här blev det ett lämpligt stopp för att invänta möjlighet att gå upp till vår bästa svajplats från förra året på Sardiniens norvästra udde, Pelosa-sundet, som absolut ville tillbaka till i år.

Gamla vackra staden Castelsardo har vi utforskat förra året så ingen tid ägnades åt det, utan istället blev det nya fotbolls- och badkompisar på stranden för killarna och aftersail för mamman och pappan på tu-man hand.

Ett par fina dagar även här hade vinden vridit så vi kunde ta oss ut i det låglänta naturreservatet vid Pelosa-sundet, den enorma ”naturliga poolen”!

Det blev ett bad och snorkelstopp här innan vi gjorde oss redo för överfarten till Balearerna/Menorca.

Corsica

Blåst och dyning la sig och vi seglade vidare till Corsica. Planen har detta år varit att segla den västra sidan av Corsica som lär vara vackrast, men närmaste dagarna ska det blåsa hårda västliga vindar så det blir till att ta östra Corsica i år igen. Närmaste stället över från Elba är bara 40 distans, men då corona-läget inte riktigt förenklar för oss då ingen av oss är vaccinerade så blir incheckning i nytt land problematiskt. Så att checka in i fransk hamn känns onödigt då det skulle kräva att vi covid-testar hela familjen. Det innebär att fick vi inte kan gå in i hamn på Corsica vilket iofs är ok då vi ju ändå föredrar svaj och att åka in med egen jolle för att utforska. Men i dagarna (6 aug) stramade Frankrike åt reglerna så att alla ska uppvisa vaccin-intyg eller negativt test för att kunna ens gå in i en butik, museum, restaurang eller fik..Så då kändes det bäst att göra minst möjliga av Corsica denna gång. Så vi seglade ner till södra delen av ön direkt där vi hade ett par skyddade vikar för kommande hårda västliga vinden. Det blev en fin medvind i 75 distans från Elba till Corsica, med avgång i gryning då vi vi fick sällskap av en svensk båt som plötsligt dök upp parallellt😳. Den första vi sett på hela sommaren!

Italienska gästflaggan fick bytas ut mot franska plus att vi även hissade Corsicas egna flagga med det avhuggna moriska huvudet😱.

Det blev en natt i naturvik när vi ankom sent efter heldag segling. Därefter flyttade vi oss vidare till säkrare viken nedanför staden Porto Vecchio för att ligga skyddade i ytterligare hårda vindar. Så här låg vi på svjaj under 3 riktigt blåsiga dagar med stormvindar från väst!

Vi passade på att besöka fina staden Porto Vecchio på kullen första dagen då vi fortfarande inte behövde visa vaccinpass för att vistas offentligt. Vi var ju här även förra året så det var mysigt att komma tillbaka och bara strosa runt. Inga museum eller sightseeing. Bara glass helt enkelt😉.

Andra dagen i blåsten vandrade vi ut på landsbygden till en äventyrspark, fortfarande innan vaccinpass krävdes, för att rasta killarna med lite klättring och ziplines. Stor glädje och bra dag för mamman och killarna. Pappan passade båten i stormen och passade på att mecka i vanlig ordning, det är alltid något att laga eller fixa🙄!

Sista dagen på svaj, 6/8, infördes vaccinkravet på alla offentliga platser och affärer i Frankrike så poliserna rustade upp på affärsgatan i hamnen och porten till stadskärnan så då stannade vi ombord i värsta stormen. Det blev en heldag ombord utan land med bokläs, bak, träning och dusch.

För andra gången dök en delfin upp i viken, precis invid oss!

Till kvällen mojnade vinden enligt prognos och vi njöt middag ute i sittbrunnen igen innan vi gjorde oss redo för avfärd till Sardinien tidig morgon efter.

Toscana-kusten, Elba och Teds födelsedag

Vi lämnade Rom 24 juli och seglade en lång heldag, 70 sjömil, upp till Toscanas kust och stannade i Porto Santo Stefano, innanför ön Giglio (där kryssningsfartyget gick på grund och sjönk 2012). Lågtryck med hårda vindar från syd och åskväder cirkulerade, så höga klippan i Porto Santo Stefano var bra skydd från sydliga stormen som skulle komma till natten. Dock helt fullt i hamnarna så vi fick svaja. Det blev ett par riktigt blåsiga dagar och nätter i väntan på att kunna gå vidare.

Max och Roger nattvaktade faktiskt ute i sittbrunnen ena natten för att ha koll. Det är alltid svårt att sova gott på svaj och särskilt med 20 mps!

På måndagen den 26 juli seglade vi vidare, fortfarande hård sydlig vind, i full fart de 30 sjömilen till Piombino, lite söder om Pisa, som är vårt nordligaste mål på Italienska kusten för att sedan gå väster ut till ön Elba och så småningom vidare mot Corsica, Sardinien och Balearerna.

Hittills har vi avverkat närmare 600 sjömil från sommarlovets start i Licata!

De sista 30 sjömilen från Porto Santo Stefano till Piombino, och ön Elba, vårt nordligaste mål denna sommar.

I Piombino mötte Håkan, Sanna och Emil på kajen! Dock fortfarande blåsigt och ostadigt så det blev 2 nätter i hamn i staden Piombino där familjen Lind bodde på hotell. Planen var egentligen en tågtur till Pisa för att se lutande tornet, men det hade Linds hunnit med medan vi låg inblåsta så det blev istället ett par trevliga dagar i Piombino, en typisk toskansk liten stad med piazza och klocktorn.

Efter ett par blåsiga och mulna dagar klarnade det upp och vi seglade ut till ön Elba. Det blev en natt i Elbas största stad Portoferraio på norra sidan av ön, som framförallt är känd för Napoleons tid i exil just här 1814-1815 vilket präglar staden och Elba-borna fortfarande firar glatt. Trots att hans trupper först erövrade ön och att han sedan skickades hit av Frankrike i exil och att Napoleon utropade sig själv som ”den stora härskaren av ön”, verkade Elba-borna gilla honom och han är därför en hyllad man här!

Efter stadskaj och promenad runt historiska borgar, vakttorn och ringmur i Portoferraio gick vi längre bort på norrsidan av Elba och svajade i mysig bukt med klart vatten och efterlängtad snorkling och varma bad. Under lågtryckets föregående dagar kändes det höstlikt i det mulna vädret och havstemperaturen sjönk så nu var bad och båthäng efterlängtat för alla. Och såååå kul med vänner ombord, för både barn och vuxna!

Dagarna med Lind-familjen gick fort. På fredag eftermiddag 30 juli mönstrade de av i Rio Marina på östra sidan av Elba. Härifrån tog de färjan tillbaka till Piombino för vidare resa med tåg till Pisa och flyget hem! Det blev tomt i båten när de klev av🥲..

I Rio Marina hamnen var det fullt så när vi vinkat av familjen seglade vi ner på södra sidan av Elba och la oss i mysig svajvik utanför Port Azzurro där vi firade Teds födelsedag 31 juli!

Ted fyller 9 år!

En underbar dag enligt Teds önskemål på svaj, med aktivitetsschema av Max, tårta, pannkakslunch, presenter och ballonger!

På eftermiddagen började det blåsa och efter lite tjat fick vi plats i hamnen invid i den fantastiskt mysiga staden Porto Azzurro. En perfekt avslutning på Teds stora dag med middag på restaurang och god natt sömn, väl förtöjda i hamn🎈.

Porto Azzurro (havsblått) hette tidigare Longone och var en fiskeby och hamnstad som bollades mellan fransmän och spanjorer på 16- och 1700-talet och sedan övertogs av Kungariket Neapel tills Napoleon kom till ön med sina trupper i början av 1800-talet. Så även här finns borg och vakttorn från 1600-talet som numera är ett aktivt fängelse på vackraste platsen med fin vandringsled bland kaktusar!

Vid vallgraven till det gamla fortet blir man stoppad för här bor fångar i det aktiva fängelset.

I mysiga Porto Azzurro trivdes vi gott och med mycket vind i prognosen och dyningar kostade vi på oss två nätter i hamn. Hamntaxan för oss är oavkortat 120-150 euro per natt i dessa farvatten😱!

Sista stopp på Elba blev på södra sidan, den lilla staden Marina di Campo, där vi svajade med närmare 200 båtar, tyvärr bara en natt innan vi måste ta den äntligen gynnsamma vinden västerut mot Corsica och Sardinien.

Mitt i bukten låg ”Jungle float” förankrad till killarnas stora glädje, så Teds födelsedagsfirande och Elba avslutades på bästa tänkbara sätt enligt killarna👌🏻!

Ostia och Rom 22-24 juli

Från Anzio och kusten upp finns inte många lämpliga ställen att stanna, så det blev stopp i Ostia utanför Rom även i år. Här låg vi 2 nätter i Porto turistico di Roma precis vid inloppet till floden Tibern. En jättestor hamn där vi kunde tvätta kläder och sängkläder (30 kg!) och spola rent efter salt och sand.

Och när vi var här blev det såklart en tur in till Rom i år igen. Men bara för mamman och Max. Pappan och Ted föredrog att mecka och pyssla i båten. Mysigt för alla med tid på tu man hand.

Mys i båten med Ronja och pappa passar Ted bättre än en svettig dag i Rom!

Efter en heldag i Rom återförenades vi för mysig kväll och middag i hamnen ute i Ostia👌🏻. Kvällen vi aldrig glömmer när vår tokiga italienska båtgranne ”bytte” till sig allt vårt fina rosa salt från Himalaya mot tomater och färdiglagad pasta😳😂!

Dessutom ringde familjen Lind (sanna, Håkan och Emil) och berättade att de bokat flyg på lördagen, 24 juli, till Pisa för att möta oss längre upp längs Toscanska kusten! Så nu fick vi bråttom norrut!

Lazio; Gaeta, Terracina, Anzio

16-22 juli

Från Procida, utanför Neapel, seglade vi in till Lazio-kusten.

Från Isola Pocida utanför Neapel upp till Anzio seglade vi ca 90 sjömil

Här blev det svaj faktiskt 6 nätter! Så det har blivit mycket jolle fram och tillbaka med handling, killar som vill spela fotboll på de långa stränderna för att reka platser. Vi är så glada att motorn funkar bra, efter visst trassel med bränsletillförseln, som nu funkar bra…kan ha varit handhavande problem…

Havstemperaturen blev betydligt svalare, bara 23 grader, så temperaturen i båten blev bättre vilket varit skönt. Och baden friska! Dock hetsade åskväder in över land dessa dagar vilket mamman bevakade med viss nervositet, pga gamla erfarenheter 😬.

Lazio-kusten erbjuder långa stränder och har genom tiderna varit badorter för rom-borna men även strategiska städer och byar sedan antiken, under medeltiden och inte minst andra världskriget.

Gaeta

Terracina

I Terracina har vi varit tidigare ett pargånger, landvägen, utan killarna (2007) så det var kul att komma in sjövägen! Här bor ju mormor och morfars gamla vänner Fredrik och Gunilla som inte var där nu, men Junior var där och kom på snabbvisit i båten innan vi åkte vidare.

Anzio

Neapel-bukten – Miseno & Isola de Procida

Från vår sista svaj i naturreservatet vid Palinuro tog vi en långkörare, 75 sjömil, vidare norrut upp mot Neapel, då kusten uppåt inte har direkt bra hamnar eller skyddade svajplatser för de nordvästliga vindarna som förföljer oss.
Det blev mycket motorgång, och först uppe vid Capri på eftermiddagen fick vi ordentligt med vind då ett lågtryck drog in, och vi blåste förbi Amalfi-kusten, Capri och Vesuvio i 9 knop!

Amalfi-kusten besökte vi ju förra sommaren och runt Capri är det extremt gungigt av all färjetrafik och vinden var allt för hård för att vara läge, så vi satte sikte på halvön utanför Neapel, i en väldigt skyddad bukt och hamn, Bacolo/Miseno. Så efter 14 timmar på havet blev vi varmt välkomnade i en naturligt skyddad bukt och marina, Miseno, med utsikt mot Vesuvio och Neapel. Det blev såklart Napolitansk pizza på restaurang för sjöbusarna!

Den perfekta bukten, strategiska läget och skyddade hamnmöjligheterna är såklart perfekt som marin och flottbas, nu delvis nedlagd och istället varv för Guardia Finanzia och privathamn och badort för Napolitanerna då de lätt tar bil/buss ut från stan. Något även Romarna tydligen anammade, då detta var marinbas redan på Julius Ceasars tid, och även blev en plats för rika Romarna att bygga sina lyxvillor i sluttningarna.

Det visade sig vara en fantastisk liten stad med gullig kyrka, storleken av Vaxholm, liten strand i hamnen, och gulliga lokalbefolkning. Framförallt var det massa nyfikna killar i Max och Teds åldrar som förgyllde tillvaron. Här hade vi kunnat stanna resten av sommaren om killarna fick bestämma!

När vinden avtagit kastade vi loss och gock bara ett kort stycke ut till ön Procida som är den minsta av de 3 napolitanska öarna, förutom Ischia och Capri. Den ligger bara ett stenkast från Miseno, så från Miseno berget hade vi utsikt dit.

Isola Procida visade sig vara en guldklimp. Vi svajade utanför den lilla småbåtshamnen på södra sidan med utsikt till de pastellfärgade husen, kyrkor och borg. Det blev dingen in till den pittoreska ön och vandring runt stor del av ön”. Känns som i en film” sa Max, och mycket riktigt så har ju Procida varit plats för filminspelningar genom tiderna, bl.a. den fantastiska filmen Il Postino men även Talented Mr Ripley.

Ett väderomslag i luften har sänkt temperaturen rejält till kvällen, så trötta efter dagen njöt vi Restaurang ”Glada Laxen” nere i båten denna kväll, för fösta gången denna säsong, med efterföljande underhållning 👌🏻.

Längs Kalabriens kust till Kampanien

Vi har fortsatt upp längs Kalabriens kust. Lämnat det vulkaniska landskapet och istället är det grönskande sluttningar med lövträd vi sett. Och inser att vi saknat denna typ av vegetation efter seglingen längs Sicilien. Och året på Mallorca är visserligen grönt och lummigt men de vackra lövverk vi bitvis såg på väg upp längs denna kust är annorlunda…mer som hemma… Och ändå är detta fortfarande södra Italien.

Vi seglade parallellt med Lone och Johnny och mötte dem både i en fin hamn i ett trevligt, rent och välordnat litet fiskesamhälle, Vibo Valentina/Marina Calabria, 2 nätter, men även i ett par svajplatser längre upp längs Kalabriens kust.

Italien är en långt land kan vi återigen konstatera, liksom förra året då vi seglade sträckan söderut. Från Messina-sundet genom Kalabrien har vi nu avverkat ca. 160 sjömil upp till Kampanien. Men är fortfarande södra Italien per definition!

160 sjömil från Messina… och vi ska ända upp till Elba utanför Florens..

Det har varit svaga nordliga vindar vilket är emot oss så några morgonar har vi fått startat tidigt för att komma fram i tid. Max har faktiskt varit morgon-gast medan mamman och Ted fick sova vidare.

Gast-skifte; Ted tar över.

På svaj är det egentligen skönast i värmen! Vi har simmat mellan båtarna, kört gummijolle och tittat på final i fotbolls-EM när Italien vann vilket såklart var en upplevelse att befinna sig i just Italien när det hände💥!

Johnny kvällssimmar med killarna!

Vår sista svajvik med Johnny och Lone blev en härlig plats i naturreservat utanför Palinuro/Camerota, där vi även låg för ungefär ett år sedan.

Vi lämnar Sicilien

Från Taormina är det inte långt kvar till Messina-sundet, östraste delen av Sicilien, och där Italienska fastlandet möter Italien är väldigt nära. Här hamnar man i ett vägval; segla genom Messina-sundet och gå norrut, eller skippa Messina och segla sydost, nedanför Italienska stöveln och då är det väldigt nära över till Grekland. ”Bara” 250 sjömil över till Korfu.
Förra året när vi lämnade båten på Sicilien var planen att återvända denna sommar och fortsätta till Grekland på sommarlovet. Men efter ett tufft år av pandemi och all osäkerhet hade vi bestämt att segla tillbaka västerut för att istället avsluta sommarlovet i Pt Soller. Men nu när vägvalet konkret stod framför oss så kändes det svårt och vemodigt att ge upp drömmen om att segla till Grekland…. Men så fick det bli! Vi tog vägen upp genom Messina-sundet och tillbaka upp i Tyrreniska havet där vi var för ett år sedan.

Vi har nu seglat hela Sicilien runt.

Messina-sundet talas det mycket om i seglar-kretsar, då det är både väldigt trafikerat av stora fartyg men även för att det ofta blåser hårt genom sundet och bildar hög sjö, plus att det är mycket strömmar i den avsmalnande passagen. Men när vi seglade igenom var det platt vatten, och inte mycket trafik. Men strömt var det i vattnet och rigorös rapportering till Costa Guarderia krävs oavsett.

Mitt i Messina-sundet stannade vi över natt i staden Reggio Calabria, i regionen Calabrien på fastlands-sidan, där vi hade fått tid på varv för upptagning av båten, för att skrapa och spola bort all beväxning under båten efter ett år i Licata. Vi har märkt att beväxningen sinkar oss ca 2 knop så det är både tid och diesel-pengar som kan vinnas att få rent skrov. Men i sista stund meddelande varvet att de fått ändrat program och inte skulle kunna lyfta oss förrän dagen efter, då hårda vindar väntade i sundet…Vi valde därför att skippa upptagning och segla vidare. Vi kanske hittar lämpligt varv längre norrut…
Reggio Calabria hade iofs varit spännande att utforska, även om det inte är den vackraste platsen på turen och är tillhåll för en av de största maffia-organisationerna..
Men vi var ivriga att komma vidare upp längs Italiens kust då vi trots allt har ca 700 sjömil framför oss till Mallorca! Men vi hann iallafall möta den pensionerade sjökaptenen Saverio Chirico som bjöd på croassanger och tvingade oss att köpa hans hemmagjorda vin och Pecorino-ost😂!

Därefter blev det vacker svajplats, nedanför klippan Capo Vaticano (strax innan Tropea) ungefär på mitten av ”översidan den Italienska foten” med utsikt över vulkan-ön Stromboli där vi var för 11 månader sedan! Och vi kunde provsmaka Saverios vin och Pecorino-ost 👌🏻.

Nästa dag rodde vi till land vilket visade sig vara en välbesökt plats och strand av italienska båt- och badgäster, där vi hyrde trampbåt som killarna badade ifrån i det fantastiska turkosa havet!

Catania och Taormina

Tiden går så det blev 2 snabba stopp vidare längs Sicilianska kusten upp mot Messina i Catania och Taormina. Båda platser värda ett besök. Till Catania från Siracusa var det närmare 30 distans.

Catania

Siciliens andra största stad med ca 300.000 invånare och en av Siciliens viktigaste lasthamnar, och ligger precis vid foten av vulkanen Etna. Etna fascinerar såklart men skrämmer också, då den ju är Europas högsta och mest aktiva vulkan och har utbrott, mer eller mindre stora, med jämna mellanrum. Senast i mars i år hade den så stort utbrott att essentiella delar av staden påverkades av rök och aska. Planen var att ta buss upp till vulkanen och vandra i de säkra kraterna, men till slut blev det Ted som fick bestämma, som inte riktigt gillar för mycket äventyr och risk: ”Jag tycker inte vi åker dit, vi har redan varit på flera andra vulkaner”. Så vi bestämde att beskåda den nedifrån från staden och hamnen istället. Och faktiskt hade den utbrott, om än litet, som vi såg på kvällen att det rann glödande lava ner för södra sidan! Inte minst flög aska i luften hela tiden, om än osynlig. Men hela tiden hittade vi små svarta bitar som pulveriserades när man tog i dem, så som eldade tändstickor gör. I Catana verkar alla vana vid aska på gator och fasader..det låg aska överallt som vi inte ville ha ner i båten…men det var oundvikligt.

Istället för vulkanutflykt blev det stadstur med turisttåg👌🏻! En snabbsightseeing bland Barock-byggnaderna.

Förutom vulkan-förödelser genom tusentals år finns ju i dessa områden även stor rörlighet i jordskorpan. Tydligen förstördes hela Catania av enormt jordskalv 1693, så att hela staden nu består av mestadels krusidull-fasader från Barocken har en god förklaring. En hel del spår av Antiken, med bl.a grekisk teater, finns kvar också. Men killarna gillade bäst de stora piazzorna där man kunde sparka fotboll med sina snygga italienska Em-tröjor😂.

Från Catania seglade vi sedan ca 20 distans vidare till Taormina. Inte mycket vind så en del motor. Det kan såklart bli lite långtråkigt med transporter, men killarna är duktiga att sysselsätta sig. Inte bara med skärmar. Kort och Yatzy funkar även nu för tiden.

Taormina

Som en sagostad på sin höjd! Egentligen knasig för oss seglare då man måste svaja nedanför staden, ta jollen in till stranden och ta bussen upp för klippan. Men det var underbart att kunna dyka i det klarblå havet efter svettigt turistbesök och lunch i pittoreska stan!

På kvällen var det spännande semifinal i fotbolls-VM, Italien – England, från bästa läktaren👌🏻, i sittbrunnen med hela vackra staden som vy. Italienarna hade också bänkat sig i båtarna nedanför klippan, så det var svårt att inte ta del av den italienska glädjen när de till slut vann!
Mamman och Ted var iofs mer sagoinspirerade efter dagen så det blev italienska Pinoccio på bästa ute-bion på fördäck👌🏻.