Vi kastade loss 2/7 från port Soller och seglade ner till Sant Elm på sydvästra udden av Mallorca. 25 nm. Lite ringrostiga att vara ombord, men besättningen gjorde det bra!
Sant Elm är sista utposten på Mallorca, om man ska segla väster ut mot Ibiza och Formentera vilket vi ju ska.
En mysig semesterort med skön blandning av spanska sommarturister och nordeuropéer, och folkliv så här på sommaren med båtar på svaj och klart vatten. Hit har vi bara åkt med bil på vintern. Nu kändes det som att komma till en annan ö. Här blev vi liggandes på svaj 3 nätter för att komma i ordning med att stuva allt rätt i båten.
Plus att årets viktigaste dag, 3 juli😉, ju måste firas! Det blev en underbar dag med uppvaktning på morgonen och sedan kom Johan o Malin och Carl med hundarna på eftermiddagen för bad och häng och magnifik middag!
Det blev en intensiv juni med skolavslutning, musikal, idrottsavslutningar (fotboll Max och cheerleading-gympa Ted), surfläger (Ted), dykarcert (Max) i kombination full fart med firman (som drog igång ordentligt efter pandemin), och att packa ihop vårt hem och liv i Soller efter 2 års tid för att stuva ner i båten igen och hyra ut lägenheten!
Till råga på allt fick vi alla på en gång tillslut Covid. Vi trodde att vi skulle klara oss, men ack nej, ingen går fri från viruset verkar det som!
Mellan allt blev det sista umgänge med kompisar och avsked av fina vänner och Soller-familjer♥️.
Den första juli lämnade vi iallafall över nycklarna till hyresgästerna av Soller och flyttade ner i båten hela familjen! En härlig känsla trots allt!
Efter fina dagar på norra Sardinien stod vi framför vår sista och längsta seglingsetapp denna sommar; överfarten från Sardinien till Balearerna och Menorca. Detta är en sträcka på 190 sjömil vid den närmaste överfarten för oss, vilket vi beräknar till 2 dagar och en nattsegling. Med bara en vecka kvar till planerad ankomst i Soller den 20 augusti var det nu hög tid att ta denna överfart. Dessutom var nästa blåsväder från nordväst på gång så torsdag-fredag 12-13 augusti tog vi farväl av Italien, för denna gång, för att ge oss över till Spanien. Överfarten gick fint, svaga vindar största delen och ingen sjö. Med undantag för några timmar på natten när det brallade upp och blev 12 mps.
Hela första dagen hade vi sällskap av dagsländor ombord. Till Teds och Ronjas stora glädje. Olika typ av glädje…😺.. Ronja mumsade upp de krispiga sländorna när de blev sävliga vid dagens slut…
Killarna älskar när vi nattseglar och vi äter middag i skymningen under gång och de får krypa ner och titta på film och sova gott. Fredag eftermiddag vid 16 ankom vi Mahons vikar på östra Menorca där vi sov gott väl skyddade.
Max tur att hissa gästflaggan! Menorcas östra udde
Det blev bara ett par dagar på Menorca, för nästa blåsväder var på gång och ingen av vikarna på ön skulle bli tillräckligt skyddade.
Vi hade hoppats att kunna gå in i Cituadella på västra sidan av Menorca som är det perfekta läget för hårt nordostvind, men där var det helt fullbokat och omöjligt att tjata eller förhandla sig till plats…Alla i närområdet hade ju liksom vi sett vindprognosen sedan länge…
Så det blev ett par korta stopp på norra Menorca innan stormen kom och sedan seglade vi över till Mallorca där större skyddad vik för hårda nordliga vindar finns i Pollenca, men förhoppningen var att kunna få plats i hamn, men även här var allt fullbokat! Men till slut fick vi av en snäll bensinmacksägare i Pollenca hjälp att få plats i Pollencas kommunala hamn, Ports IB, trots fullbokat och att båten egentligen är lite för stor enligt kravspec i hamnen, vilket vi var mycket glada för.
Känns speciellt att vi nu är tillbaka på Mallorca efter 2 månaders seglats från södra Sicilien genom hela Italien! Så det blev det anledning att fira!
När blåsvädret lagt sig fick vi ett par sköna avslutningsdagar på svaj i vackra vikarna Cala Murta och Sa Calobra på norra Mallorca på väg mot slutdestinationen Port Soller för den här sommaren!
Mätning av killarnas hoppklippa, 10 meter😱!Den mäktiga klippan i Sa Calobra
20 augusti – Åter i Soller!
Härlig känsla att segla in i Port Soller efter två månaders sommarsegling! Och än härligare att komma hem till lilla hemmet i Soller med självklar middag på Placan♥️.
Nu blir det ett år till i Svenska skolan på Mallorca, Max årskurs 7och Ted årskurs 3!
Sommaren 2021, 20 juni – 20 augusti har vi seglat 1000 sjömil från Licata Sicilien till Soller Mallorca!
Från sydöstra Corsica över till norra Sardinien fick vi en fin segling, 50 nm, start tidig morgon innan nästa blåsväder skulle komma. Under överfarten fick vi fint sällskap av många delfiner som lekte och frustade invid båten! Man blir alltid lika lycklig att mötas av ”havets vildhästar”🐬💙!
Vi hade lyckats boka plats i Isola Rossa. Tacksamma för att kunna få hamnplats efter ett antal svajdagar och inför nästa blås-dagar. Det har verkligen inte varit lätt att få hamnplats denna sommar! Överallt fullt sedan 3 månader enligt hamnpersonalen! Men här var vi välkomna, dessutom ”billigt” med ”bara” 80 euro per natt, så vi bokade in 2 nätter.
Skönt att komma tillbaka till Italien och få hissa Italienska gästflaggan igen, som är väldigt sliten vid det här laget..i brist på sömnadsattiraljer ombord har vi tejpat den ☺️!
Teds tur att hissa flaggan.
Det blev en händelserik ankomst till Isola Rossa. Kl. 14 kom vinden som planerat när vi tog in seglen. Vi möttes då av en hög rökpelare i land som tydde på skogs/markbrand. Det har ju varit extremvärme med oss stor del av sommaren, och vi har läst om markbränder i Grekland och Italien. Så nu var det dags här. Brandflyget flög frenetiskt fram och tillbaka och skyfflade upp vatten precis framför oss och flög upp över oss tungt lastad.
Precis när vi kom in mellan de rosa granitklipporna som är karaktäristiska här och skulle starta motorn, så var motorn plötsligt stendöd! Inte ett försök att ens tända och skaka igång! Så det blev till att rulla ut förseglet och segla in i 15 sekundmeter mellan skären, sladda upp och rulla in seglet precis lagom för att bromsa nära svajfältet, som lyckligtvis fanns utanför hamnen med perfekt sandbotten, och hala ut ankaret fort som ögat för att stanna i den ökande vinden. Tryggt på svaj lyckades Roger efter lite meck hitta orsaken (tydligen något fett som förstörde kontakten i tändningen) och motorn startade👍🏻. Medan Roger meckade satt vi andra som åskådare av brandflyget som forcerade fram och tillbaka och verkade hålla branden i schack trots ökande vind. Samtidigt kom dessutom plötsligt en enorm luftmadrass flygande som vi lyckades bärga. Sedan var det dags att gå in i hamn! Men då var det ankarspelet som inte funkade! Herrjösses denna dag händer allt! sa Ted som ogillar dramatik. Ankaret visade sig vara en säkring så det löste sig fint och vi kunde gå in i hamn! Men även inne i hamn uppstod lite dramatik med ”marinerosarna” som absolut skulle knuffa runt oss med gummibåten, som avsedd hjälp, att komma på plats i den byiga vinden. Men i brist på kommunikation och Roger van att manövrera själv utan bogpropeller så blev det knas och vi fastnade på grannbåtens mooringlina🙈. NU behövde vi en knuff av marinero-båten som fortfarande inte fattade att vi inte har bogpropeller🙄. Till slut var vi iallafall på plats skönt förtöjda vid hög vågbrytare mot havet i fin rosa granit👌🏻 och Ted sa att NU kan inget mer hända idag! Men efter en härlig eftermiddag och kväll med bad i underbart klara vattnet och efterlängtat restaurangbesök rundades dagen av med att Ted fick rejält näsblod😫!
Isola Rossa är en liten italiensk semesterort mestadels med ny bebyggelse, men har en gammal båk/vakttorn från Medelhavets mest turbulenta tid på 1500-talet finns kvar. Landskapet påminner lite om svenska västkusten med rosa granitklippor och salt hav.
Efter ett par sköna dagar i semesterorten gick vi bara en kort distans vidare till nästa lilla samhälle längs norra kusten, Castelsardo, där vi låg förra sommaren också och stortrivdes i. En fantastisk liten stad med en gammal stad från 1100-talet på klippan och modernare bebyggelse nere i strand och hamnnivå. Här blev det ett lämpligt stopp för att invänta möjlighet att gå upp till vår bästa svajplats från förra året på Sardiniens norvästra udde, Pelosa-sundet, som absolut ville tillbaka till i år.
Gamla vackra staden Castelsardo har vi utforskat förra året så ingen tid ägnades åt det, utan istället blev det nya fotbolls- och badkompisar på stranden för killarna och aftersail för mamman och pappan på tu-man hand.
Ett par fina dagar även här hade vinden vridit så vi kunde ta oss ut i det låglänta naturreservatet vid Pelosa-sundet, den enorma ”naturliga poolen”!
Det blev ett bad och snorkelstopp här innan vi gjorde oss redo för överfarten till Balearerna/Menorca.
Blåst och dyning la sig och vi seglade vidare till Corsica. Planen har detta år varit att segla den västra sidan av Corsica som lär vara vackrast, men närmaste dagarna ska det blåsa hårda västliga vindar så det blir till att ta östra Corsica i år igen. Närmaste stället över från Elba är bara 40 distans, men då corona-läget inte riktigt förenklar för oss då ingen av oss är vaccinerade så blir incheckning i nytt land problematiskt. Så att checka in i fransk hamn känns onödigt då det skulle kräva att vi covid-testar hela familjen. Det innebär att fick vi inte kan gå in i hamn på Corsica vilket iofs är ok då vi ju ändå föredrar svaj och att åka in med egen jolle för att utforska. Men i dagarna (6 aug) stramade Frankrike åt reglerna så att alla ska uppvisa vaccin-intyg eller negativt test för att kunna ens gå in i en butik, museum, restaurang eller fik..Så då kändes det bäst att göra minst möjliga av Corsica denna gång. Så vi seglade ner till södra delen av ön direkt där vi hade ett par skyddade vikar för kommande hårda västliga vinden. Det blev en fin medvind i 75 distans från Elba till Corsica, med avgång i gryning då vi vi fick sällskap av en svensk båt som plötsligt dök upp parallellt😳. Den första vi sett på hela sommaren!
Italienska gästflaggan fick bytas ut mot franska plus att vi även hissade Corsicas egna flagga med det avhuggna moriska huvudet😱.
Det blev en natt i naturvik när vi ankom sent efter heldag segling. Därefter flyttade vi oss vidare till säkrare viken nedanför staden Porto Vecchio för att ligga skyddade i ytterligare hårda vindar. Så här låg vi på svjaj under 3 riktigt blåsiga dagar med stormvindar från väst!
Vi passade på att besöka fina staden Porto Vecchio på kullen första dagen då vi fortfarande inte behövde visa vaccinpass för att vistas offentligt. Vi var ju här även förra året så det var mysigt att komma tillbaka och bara strosa runt. Inga museum eller sightseeing. Bara glass helt enkelt😉.
Andra dagen i blåsten vandrade vi ut på landsbygden till en äventyrspark, fortfarande innan vaccinpass krävdes, för att rasta killarna med lite klättring och ziplines. Stor glädje och bra dag för mamman och killarna. Pappan passade båten i stormen och passade på att mecka i vanlig ordning, det är alltid något att laga eller fixa🙄!
Sista dagen på svaj, 6/8, infördes vaccinkravet på alla offentliga platser och affärer i Frankrike så poliserna rustade upp på affärsgatan i hamnen och porten till stadskärnan så då stannade vi ombord i värsta stormen. Det blev en heldag ombord utan land med bokläs, bak, träning och dusch.
För andra gången dök en delfin upp i viken, precis invid oss!
Till kvällen mojnade vinden enligt prognos och vi njöt middag ute i sittbrunnen igen innan vi gjorde oss redo för avfärd till Sardinien tidig morgon efter.
Vi lämnade Rom 24 juli och seglade en lång heldag, 70 sjömil, upp till Toscanas kust och stannade i Porto Santo Stefano, innanför ön Giglio (där kryssningsfartyget gick på grund och sjönk 2012). Lågtryck med hårda vindar från syd och åskväder cirkulerade, så höga klippan i Porto Santo Stefano var bra skydd från sydliga stormen som skulle komma till natten. Dock helt fullt i hamnarna så vi fick svaja. Det blev ett par riktigt blåsiga dagar och nätter i väntan på att kunna gå vidare.
Max och Roger nattvaktade faktiskt ute i sittbrunnen ena natten för att ha koll. Det är alltid svårt att sova gott på svaj och särskilt med 20 mps!
På måndagen den 26 juli seglade vi vidare, fortfarande hård sydlig vind, i full fart de 30 sjömilen till Piombino, lite söder om Pisa, som är vårt nordligaste mål på Italienska kusten för att sedan gå väster ut till ön Elba och så småningom vidare mot Corsica, Sardinien och Balearerna.
Hittills har vi avverkat närmare 600 sjömil från sommarlovets start i Licata!
De sista 30 sjömilen från Porto Santo Stefano till Piombino, och ön Elba, vårt nordligaste mål denna sommar.
I Piombino mötte Håkan, Sanna och Emil på kajen! Dock fortfarande blåsigt och ostadigt så det blev 2 nätter i hamn i staden Piombino där familjen Lind bodde på hotell. Planen var egentligen en tågtur till Pisa för att se lutande tornet, men det hade Linds hunnit med medan vi låg inblåsta så det blev istället ett par trevliga dagar i Piombino, en typisk toskansk liten stad med piazza och klocktorn.
Killarna hittade såklart lokala killar att spela fotboll med på stranden.
God italiensk middag i mysig gränd.
Efter ett par blåsiga och mulna dagar klarnade det upp och vi seglade ut till ön Elba. Det blev en natt i Elbas största stad Portoferraio på norra sidan av ön, som framförallt är känd för Napoleons tid i exil just här 1814-1815 vilket präglar staden och Elba-borna fortfarande firar glatt. Trots att hans trupper först erövrade ön och att han sedan skickades hit av Frankrike i exil och att Napoleon utropade sig själv som ”den stora härskaren av ön”, verkade Elba-borna gilla honom och han är därför en hyllad man här!
Huset där Napoleon bodde under sitt år på Elba i Portoferraio.
Efter stadskaj och promenad runt historiska borgar, vakttorn och ringmur i Portoferraio gick vi längre bort på norrsidan av Elba och svajade i mysig bukt med klart vatten och efterlängtad snorkling och varma bad. Under lågtryckets föregående dagar kändes det höstlikt i det mulna vädret och havstemperaturen sjönk så nu var bad och båthäng efterlängtat för alla. Och såååå kul med vänner ombord, för både barn och vuxna!
Dagarna med Lind-familjen gick fort. På fredag eftermiddag 30 juli mönstrade de av i Rio Marina på östra sidan av Elba. Härifrån tog de färjan tillbaka till Piombino för vidare resa med tåg till Pisa och flyget hem! Det blev tomt i båten när de klev av🥲..
I Rio Marina hamnen var det fullt så när vi vinkat av familjen seglade vi ner på södra sidan av Elba och la oss i mysig svajvik utanför Port Azzurro där vi firade Teds födelsedag 31 juli!
Ted fyller 9 år!
Killen som firat alla sina 9 födelsedagar i båten! Vanligtvis på Utö men nu de sista två åren på olika Italienska öar!
En underbar dag enligt Teds önskemål på svaj, med aktivitetsschema av Max, tårta, pannkakslunch, presenter och ballonger!
På eftermiddagen började det blåsa och efter lite tjat fick vi plats i hamnen invid i den fantastiskt mysiga staden Porto Azzurro. En perfekt avslutning på Teds stora dag med middag på restaurang och god natt sömn, väl förtöjda i hamn🎈.
Porto Azzurro (havsblått) hette tidigare Longone och var en fiskeby och hamnstad som bollades mellan fransmän och spanjorer på 16- och 1700-talet och sedan övertogs av Kungariket Neapel tills Napoleon kom till ön med sina trupper i början av 1800-talet. Så även här finns borg och vakttorn från 1600-talet som numera är ett aktivt fängelse på vackraste platsen med fin vandringsled bland kaktusar!
Vid vallgraven till det gamla fortet blir man stoppad för här bor fångar i det aktiva fängelset.
I mysiga Porto Azzurro trivdes vi gott och med mycket vind i prognosen och dyningar kostade vi på oss två nätter i hamn. Hamntaxan för oss är oavkortat 120-150 euro per natt i dessa farvatten😱!
Azzurro är passande namn på staden!
”Vår” fina solsten utanför vågbrytaren
Sista stopp på Elba blev på södra sidan, den lilla staden Marina di Campo, där vi svajade med närmare 200 båtar, tyvärr bara en natt innan vi måste ta den äntligen gynnsamma vinden västerut mot Corsica och Sardinien.
Vissa båtar på svaj är större än andra
Mitt i bukten låg ”Jungle float” förankrad till killarnas stora glädje, så Teds födelsedagsfirande och Elba avslutades på bästa tänkbara sätt enligt killarna👌🏻!
Ted hoppar från 3an!
Max far ut i rutchkanan!
Och Ted fick inviga sin nya födelsedagspresent sim-masken👍🏻.
Från Anzio och kusten upp finns inte många lämpliga ställen att stanna, så det blev stopp i Ostia utanför Rom även i år. Här låg vi 2 nätter i Porto turistico di Roma precis vid inloppet till floden Tibern. En jättestor hamn där vi kunde tvätta kläder och sängkläder (30 kg!) och spola rent efter salt och sand.
Och när vi var här blev det såklart en tur in till Rom i år igen. Men bara för mamman och Max. Pappan och Ted föredrog att mecka och pyssla i båten. Mysigt för alla med tid på tu man hand.
Man får aldrig nog av de mäktiga romerska ruinerna. Och en pastalunch är ett måste för att orka en heldag i Rom!
Och i hettan var det skönt med elsparkcykel!
Förra året missade vi Pantheon vilken vi nu kunde besöka!
Även ett svettigt besök i Spanska trappan hann vi med i år!
Teds pysselverkstad
På tu man hand med pappa blir det alltid glass!
Mys i båten med Ronja och pappa passar Ted bättre än en svettig dag i Rom!
Efter en heldag i Rom återförenades vi för mysig kväll och middag i hamnen ute i Ostia👌🏻. Kvällen vi aldrig glömmer när vår tokiga italienska båtgranne ”bytte” till sig allt vårt fina rosa salt från Himalaya mot tomater och färdiglagad pasta😳😂!
Dessutom ringde familjen Lind (sanna, Håkan och Emil) och berättade att de bokat flyg på lördagen, 24 juli, till Pisa för att möta oss längre upp längs Toscanska kusten! Så nu fick vi bråttom norrut!
Från Procida, utanför Neapel, seglade vi in till Lazio-kusten.
Från Isola Pocida utanför Neapel upp till Anzio seglade vi ca 90 sjömil
Här blev det svaj faktiskt 6 nätter! Så det har blivit mycket jolle fram och tillbaka med handling, killar som vill spela fotboll på de långa stränderna för att reka platser. Vi är så glada att motorn funkar bra, efter visst trassel med bränsletillförseln, som nu funkar bra…kan ha varit handhavande problem…
Havstemperaturen blev betydligt svalare, bara 23 grader, så temperaturen i båten blev bättre vilket varit skönt. Och baden friska! Dock hetsade åskväder in över land dessa dagar vilket mamman bevakade med viss nervositet, pga gamla erfarenheter 😬.
Lazio-kusten erbjuder långa stränder och har genom tiderna varit badorter för rom-borna men även strategiska städer och byar sedan antiken, under medeltiden och inte minst andra världskriget.
Gaeta
Gaeta från svaj
Hopp-gungan på däck är utmärkt för rastlösa ben
Basilikan från Sicilien hänger med.
Klocktorn från 1100-tal och 2000-tal i Gaeta
Terracina
På svaj i Terracina, där Ponza-färjan plötsligt tog rutten in mellan båtarna i ankring-zonen😅
I Terracina har vi varit tidigare ett pargånger, landvägen, utan killarna (2007) så det var kul att komma in sjövägen! Här bor ju mormor och morfars gamla vänner Fredrik och Gunilla som inte var där nu, men Junior var där och kom på snabbvisit i båten innan vi åkte vidare.
Terracinas karaktäristiska klippa, pampiga kyrkan på Piazza Garibaldi och Via Appia i gamlastan
Anzio
I Anzio besökte vi en av krigskyrkogårdarna från 2a världskriget från invasionen här 1944
Middag och kvälls-häng på piazza i Anzio
”Taxi-båten” hem, någon passagerare slumrade till på vägen😴
Från vår sista svaj i naturreservatet vid Palinuro tog vi en långkörare, 75 sjömil, vidare norrut upp mot Neapel, då kusten uppåt inte har direkt bra hamnar eller skyddade svajplatser för de nordvästliga vindarna som förföljer oss. Det blev mycket motorgång, och först uppe vid Capri på eftermiddagen fick vi ordentligt med vind då ett lågtryck drog in, och vi blåste förbi Amalfi-kusten, Capri och Vesuvio i 9 knop!
Capri kändes inte lockande..
Vesuvio
Amalfi-kusten besökte vi ju förra sommaren och runt Capri är det extremt gungigt av all färjetrafik och vinden var allt för hård för att vara läge, så vi satte sikte på halvön utanför Neapel, i en väldigt skyddad bukt och hamn, Bacolo/Miseno. Så efter 14 timmar på havet blev vi varmt välkomnade i en naturligt skyddad bukt och marina, Miseno, med utsikt mot Vesuvio och Neapel. Det blev såklart Napolitansk pizza på restaurang för sjöbusarna!
Den perfekta bukten, strategiska läget och skyddade hamnmöjligheterna är såklart perfekt som marin och flottbas, nu delvis nedlagd och istället varv för Guardia Finanzia och privathamn och badort för Napolitanerna då de lätt tar bil/buss ut från stan. Något även Romarna tydligen anammade, då detta var marinbas redan på Julius Ceasars tid, och även blev en plats för rika Romarna att bygga sina lyxvillor i sluttningarna.
Bacoli/Miseno halvön
Romersk villa som nu är ankdamm
Det visade sig vara en fantastisk liten stad med gullig kyrka, storleken av Vaxholm, liten strand i hamnen, och gulliga lokalbefolkning. Framförallt var det massa nyfikna killar i Max och Teds åldrar som förgyllde tillvaron. Här hade vi kunnat stanna resten av sommaren om killarna fick bestämma!
När vinden avtagit kastade vi loss och gock bara ett kort stycke ut till ön Procida som är den minsta av de 3 napolitanska öarna, förutom Ischia och Capri. Den ligger bara ett stenkast från Miseno, så från Miseno berget hade vi utsikt dit.
Isola Procida visade sig vara en guldklimp. Vi svajade utanför den lilla småbåtshamnen på södra sidan med utsikt till de pastellfärgade husen, kyrkor och borg. Det blev dingen in till den pittoreska ön och vandring runt stor del av ön”. Känns som i en film” sa Max, och mycket riktigt så har ju Procida varit plats för filminspelningar genom tiderna, bl.a. den fantastiska filmen Il Postino men även Talented Mr Ripley.
Ett väderomslag i luften har sänkt temperaturen rejält till kvällen, så trötta efter dagen njöt vi Restaurang ”Glada Laxen” nere i båten denna kväll, för fösta gången denna säsong, med efterföljande underhållning 👌🏻.
Vi har fortsatt upp längs Kalabriens kust. Lämnat det vulkaniska landskapet och istället är det grönskande sluttningar med lövträd vi sett. Och inser att vi saknat denna typ av vegetation efter seglingen längs Sicilien. Och året på Mallorca är visserligen grönt och lummigt men de vackra lövverk vi bitvis såg på väg upp längs denna kust är annorlunda…mer som hemma… Och ändå är detta fortfarande södra Italien.
Vi seglade parallellt med Lone och Johnny och mötte dem både i en fin hamn i ett trevligt, rent och välordnat litet fiskesamhälle, Vibo Valentina/Marina Calabria, 2 nätter, men även i ett par svajplatser längre upp längs Kalabriens kust.
Vibo
Svärdfisk är specialitetn här i området.
Italien är en långt land kan vi återigen konstatera, liksom förra året då vi seglade sträckan söderut. Från Messina-sundet genom Kalabrien har vi nu avverkat ca. 160 sjömil upp till Kampanien. Men är fortfarande södra Italien per definition!
160 sjömil från Messina… och vi ska ända upp till Elba utanför Florens..
Det har varit svaga nordliga vindar vilket är emot oss så några morgonar har vi fått startat tidigt för att komma fram i tid. Max har faktiskt varit morgon-gast medan mamman och Ted fick sova vidare.
Morgon-gasten
Ronjas bästa plats – sval och skön längs skrovet
Kalabriens kust
Gast-skifte; Ted tar över.
På svaj är det egentligen skönast i värmen! Vi har simmat mellan båtarna, kört gummijolle och tittat på final i fotbolls-EM när Italien vann vilket såklart var en upplevelse att befinna sig i just Italien när det hände💥!
Johnny kvällssimmar med killarna!
Vår sista svajvik med Johnny och Lone blev en härlig plats i naturreservat utanför Palinuro/Camerota, där vi även låg för ungefär ett år sedan.
