Vi lämnar Portugal

Algarves kust var långrund och sandig. Sista stopp i Portugal blev en härlig svajplats i en av de sista ”Ria” innan Spanska gränsen vid en liten stad Tavira. Äntligen en stilla och lugn svaj med stadig förankring. Alla supernöjda med att slippa grannar. Särskilt nöjd var Ronja som i 2 dagar kunde spatsera fritt på båten.

Det blev även time för årets första bad, i frisk temperatur om 12 grader😱!

Tavira är en liten gullig stad, typ som Vaxholm, fast uppe längs en flod. Vi tog gummijollen en bit in i floden och sedan promenad. På returen provade vi pendlarbåten ut genom floden 👍🏻. Ungefär som Silverö mellan Vaxholm och Tynningö, fast lite annorlunda.

Åter in i Spanien – Andalusien, Costa la Luz

Januari avslutades med 70 distans i stiltje över gränsen till Spanien. Vi bakade sockerkaka och Max hissade gästflaggan denna gång och efter 11 timmar angjorde vi Rota/Cadiz i sagolik solnedgång. Man förstår att denna kust kallas ”ljusets kust (Costa la Luz).

Staden Rota visade sig vara en jättefin och trevlig stad på alla sätt! Gammal historisk stad med många små plazor, kyrkor, borg och såklart enorm sandstrand som ju präglat detta hela södra kustområde, och pendlarbåt över till storstaden Cadiz.

Med sin närhet till Afrika finns tydligen Kameleonter just här i de sandiga barrskogarna. Tyvärr lyckade vi inte hitta någon…men däremot en sandkrokodil!

Men Rota är nog mest känd för sin amerikanska flottbas som man inte kunde missa. Här låg militärfartygen på redden och helikoptrarna flög skyttetrafik.

Med riktigt finväder i prognosen beslöt vi att stanna några dagar här och möta upp mormor och morfar som i dagarna anlänt södra Spanien.

Och lagom till Max namnsdag kom äntligen mormor och morfar till oss på besök ❤️!

Från Cascais till Algarve med Peder

Det blev 10 dagar i Cascais. Utflykter, lek med svenska barnfamiljen och skolan Båten i väntan på nordvind igen. Olle mönstrade av här på en lördag och lördagen efter mönstrade Peder på här. Passande nog vände vinden på söndagen och vi kastade loss. Vi tog avsked av våra nya svenska kompisar, familjen Pedersen, som vinkade av oss, nu med Peder ombord 😉. Killarna tyckte det kändes lite som när vi kastade loss från Rindö den 5 juli, fast i mindre skala…Hjälp vad tiden har gått fort. Snart 7 månader ombord…

Skipper Peder

Sesimbra

Första etappen blev till Sesimbra, ca 20 distans från Cascais. Full fart i ganska hård vind med oss hela vägen.

Sesimbra är en fin liten Portugisisk stad, en pärla vid Atlantkusten söder om Lissabon nära staden Setubal, med strand, naturreservat, berg, borg och mysig stadskärna invid havet. Här blev det 2 nätter då nordvinden brallade i ordentligt. Vi njöt vårsolen i lilla staden.

Max och mamman tog en busstur upp till Cabo Espichel i jakten på dinosauriespår🦕🦖!

Vi hade läst att det finns spår/fotavtryck av 2 sorters dinosaurier från ca 45 miljoner år sedan vilket ju var ett måste att leta upp. Inte helt lätt att hitta dit men tillslut hamnade vi på rätt buss och lyckades vandra rätt ut på klipporna vid fyren på höjden! Såååå spännande! Vi visste inte vad vi skulle förvänta oss men belöningen var väl värd utflykten i snålblåst och bitande kyla uppe på höga kustklippan när vi äntligen fick syn på de enorma fotspåren från en slags ”långhals”. Vi hittade även spår från köttätare med kloliknande fötter men de var svårare att tyda.

Sao Vicente

I gryningen med sagolik soluppgång kl 7 kastade vi loss från Sesimbra för att ta oss vidare ner längs Portugals kust. Planen var egentligen att stanna i Vasco da Gamas födelsestad Sines, men med härligt driv i båten, nästintill ingen sjö och fin genackersegling med delfiner i följe, kändes det mer lockande att fortsätta ner mot Algarve-kusten och Lagos.

Vi seglade hela dagen till mörkret lagt sig kl 19, då hade vi avverkat 115 distans när vi rundat Portugals sydvöstra hörn, Cabo Sao Vicente. Inte långt kvar till Lagos, men vi beslöt att stanna och svaja för natten här, då Lagos tydligen inte är helt optimal att angöra i mörker. Det var en markerad svajplats här som sas vara bra skydd i alla vindar utom syd, så det ville vi testa. Mäktigt att lägga ankare i kolmörkret, med Atlanten som närmsta granne, och höra vågornas dån när de slog in mot klipporna Som vi inte såg… Vi låg mycket riktigt i lä, men helt lugnt kändes det inte då dyningen från havet var påtaglig🤢…

Ankomst i svajplats Portugals sydvästra hörn, efter 12 timmars segling.

Efter halvdålig sömn fick vi på morgonen se vår svajplats i dagsljus innan vi drog upp ankaret för att ta oss den sista sträckan in till Lagos bara 15 distans till.

Lagos och Portimao

Innanför de speciella kalkklipporna med grottor och ”raukar” som präglar början av Algarvekusten, kom vi in till Lagos, som har varit ett delmål på vår resa. Efter sydvästra udden av Europa kommer man i skydd från Atlantens hårda tryck och monstervågor som jagat oss ända sedan Engelska kanalen lär nu bli mer sällsynta.

Lagos, en helt skyddad hamn, in i en ”ria” bakom öppningsbar bro, som känns som långseglarans Mecka. Här ligger tydligen många förtöjda längre perioder innan de går vidare över Atlanten, eller in i Medelhavet. Så var det tydligen även på Columbus och Vasco da Gamas tid.

Vi fick plats längst in i hamnen bredvid våra hamngrannar från Rindö, Solit!

Då vi fick en enormt dyr plats, dryga 80 euro per natt (!) blev det bara ett kort stopp i Lagos för bunkring för att sedan ta oss ut till Portmao, som var lite mer passande prisnivå. Här är den typiska 70-tals turistorten påtaglig, med stora hotell och engelska pubbar längs den enorma stranden. Längre in i floden finns visst en gammal stad, men helt ärligt var det ganska skönt att bara kunna koppla av och känna oss som riktiga turister i hamn på Algarvekusten 😎.

Vilamoura

Sista etappen med Peder blev från Portimao till Vilamoura, typ mitten av Algarve-kusten, som var lämplig plats att flyga hem till Sverige från Faro. En speciell hamn, helt anlagd och konstruerad för golf och båtliv, en känsla av Florida! Här dog vinden ut och vi stannade över helgen när Peder mönstrat av och njöt Algarves ”semester-feeling”. Plötsligt steg temperaturen och det känns att våren är på gång!

Peder seglade med oss en vecka och vi avverkade ca 170 distans. Nu närmar vi oss Medelhavet med stormsteg! ”Bara” 150 distans kvar till Gibraltar!

Cascais – Sintra & Lissabon

Cascais, ursprungligen en gammal fiskeby, strax utanför Lissabon, som sedan blivit en av Portugals välkändaste turistort och semesterort. Portugisiska kungahuset har semestrat i området sedan 1800-talet, vilket har satt standarden i området med tidstypiska vackra hus och slott, i tillägg till flera gamla borgar från storhetstidens 14-1500-tal. Att Portugal haft militärdiktatur i modern tid fram till 70-talet som ”ströp” landet från utveckling märks inte längre.

Fiskarna har fortfarande sin givna plats i staden. Det sägs att fiskaren Alfonso Sanches från Cascais faktiskt upptäckte Amerika 10 år före Columbus…

Här finns mycket att se och göra så det passade bra med kommande hårda sydliga vind att bli liggande åtminstone en vecka här. Dessutom blev det glatt möte med en annan svensk familj med killar som var lika ivriga som våra att leka med likasinnade!

Precis vid hamnen ligger en fantastisk park, Parque Marechal Carmola, med gott om utrymmen för lek och picnic och fullt med fritt gående höns, tuppar, påfåglar, ankor och inte minst sköldpaddor! En oas med fantastiska träd och växter att tillbringa rasten bland, för nu är första terminen i skolan Båten igång!

I hamnen har vi legat tryggt förtöjda i hårda sydliga vindarna, när vågorna pockat på utanför. Men sydvinden gjorde också att det blev riktigt sommarlikt!

Hela kustremsan utanför (norrom) Cascais är dramatisk vacker. Ett par kilometer från hamnen promenerade vi till Boca do Inferno/Helvetets mun, vi kallar det Helvetesgapet. Varför det dramatiska namnet är lite oklart mer än att det är en dramatisk plats såhär vintertid när havet kraschar i stenformationen och skvätter upp som en vulkan, särskilt under högvatten. Det är ju kort och gott ett resultat av erosionen från havet av kalkstenen som långsamt bildat en grotta som så småningom kollapsat och sedan bildat denna dramatiska ”gryta”.

Utflykt till Sintra

En utflykt vi planerat länge, på killarnas önskemål, är Sintra. Primärt det spännande ”tornet som går neråt” som vi läst och sett ett spännande program om. Så en utflykt dit var självklart. Här finns ju mängder av skog, parker och historiska palats och slott, allt på Unescos Världsarvslista, att förkovra oss i! Det enorma Pena Palace, Moriska slottet och Quinta da Regaleira och kungliga sommarpalatset mitt i Sintras gamla stad, byggnader från 1000-tal till 1900-tal.

Mer än en dag hade behövts, men vi är glada vi fick den fina dagen vi hade med många intryck. Dessutom sagolikt väder, vilket tydligen är mindre vanligt då regn och moln oftast fastnar på berget Sintra medan Cascais vid kusten har sol. Men kallt och blåsigt var det på toppen, så vi höll oss varma med vandring runt i det fantastiska trädgårdarna och skogarna. Hela miljön och byggnaderna är som tagna ut en Disney-film. Men det är ju snarare tvärt om😂.

Det storslagna Pena Palace, byggt av kung Ferdinand slutet av 1800-talet

Mest intryck gjorde enligt förväntningarna såklart ”Inåtvända tornet”/Poço Iniciático i trädgården Quinta da Regaleira! En spiraltrappa 27 meter, 9 våningsplan med 15 trappsteg per våning (Max räknade 2 gånger), ner i en underjordisk brunn, där man möts av hemliga labyrinter av gångar och valv, dolda fontäner och ut i en algbevuxen grön damm! ”Brunnen” lät aldrig använts som brunn utan lär lockat frimurarordern och andra mystiska grupper.. Mycket spännande!

Utflykt till Lissabon

Att besöka Portugals huvudstad var ju också ett måste medan vi är i Cascais. Bara en 45-minuters tågresa från Cascais. Lissabon är tydligen en av världens äldsta städer, faktiskt äldre än både Rom och Paris! Historiska tidsaxeln har vi lärt oss väl vid det här laget på vår resa genom Europa så här långt, med Kelter, gamla Greker och Romare, arabiska Morerna och sedan Kristendomens tillträde och medeltida sjöfare. Men mycket av staden förstördes vid ett jordskalv 1755, vilket syns på de pampiga byggnaderna som är typisk från 1800-talet.

För att få en övergripande bild av staden på en dag valde vi att ta den gamla spårvagnen runt, linje 28, som åker runt hela staden genom trånga gränder och kullar med vacker utsikt över floden.

25-april bron uppkallad efter folkets revolution, Nejlika-revolutionen, på 70-talet

Den karaktäristiska bron, Lissabons Golden gate, ”25 april bron” och Kristus-statyn inspirerad från Rio de Janeiro såg vi på håll när vi åkte längs Teijo-floden. Inte seglandes, utan från tåget.

Från Porto till Cascais med Olle

Efter några dagar och nyår i Porto kom Olle till oss på besök för att segla med en vecka längs Portugisiska kusten söderut. Gynnsamt väder och vind möjliggjorde ett antal stopp under veckan. I sällskap av delfiner varje dag 🐬!

Aviero

Första etappen från Porto blev till Aviero, som lär vara Portugals Venedig. Ca 35 distans. Staden ligger 10 distans in i en flod, och precis innan den lilla marinan finns en kraftledning markerad i sjökortet. Höjden var omdiskuterad, 20 meter enligt vissa och 22 enligt andra…Båtar med samma masthöjd som vi lär ha gått under..Vi behöver 21 meter men att våga chansa att gå under, även om lågvattnet skulle tillåta om vi kom vid exakt rätt tidpunkt, kändes för risky. Inga fler el-chockar för vår del! Så det blev till att testa ankaret och svaja lite längre ut..svaj har vi längtat efter sedan vi bara legat i hamnar sedan vi lämnade Danmark! Det blev en spännande kväll för med vårt stora tunga ankare, som ska vara näst intill omöjligt att dragga med, lyckades vi faktiskt förflytta oss och båten ca 200 meter innan vi satt fast ordentligt! Vackra Aviero får vi ta oss till landvägen en annan gång.

Figuera da Foz

På Trettondagsafton seglade vi ytterligare ca 35 distans från Aviero och kom till semesterorten Figuera da Foz som också ligger vid mynningen av en flod. Här kunde vi förtöja vid brygga i hamn. Men fick vi veja för grenar, stockar och faktiskt nästan hela träd som flöt runt😱! Tydligen hade man öppnat dammarna i floden tidigare i veckan, och efter allt regn och stormande så var floden fylld av gammalt virke som då flöt ut mot havet och fastnade i hamnen.

Vid den här delen av kusten börjar Portugals vida strandområden, så killarna njöt eftermiddagen på stranden.

På kvällen bjöds vi av Olle på klassisk Portugisisk restaurang och beskådning av traditionsenlig katolskt julfirande när de tre kungarna/tre vise männen ankom under pompa och ståt!

Nazaré

Trettondagen seglade vi vidare till en av Portugals genom historien främsta fiskebyar och numera surfarnas paradis Nazaré, ytterligare ca 30 distans söder.

Sagolik segling med genacker med Ronja på däck som spanare och delfiner i följe ända in i hamn! Återigen känns det som en overklig kontrast från hela höstens tidigare väder.

I Nazaré blev vi varmt välkomnade av flera landsvänner! Både seglare med båt i hamn som vi hittills bara sett på AISen under hösten, men även överraskande tidigare bransch-kollega som bor på platsen och tydligen hade koll på oss och mötte i hamn. Inte minst det mer planerade besöket hos Niklas och Kari som bor och jobbar i Nazaré som vi trodde vi skulle besöka i oktober😂. Äntligen här! Hemma i deras fina hus bjöds vi på middag och trevlig kväll och fick även erbjudande att sova kvar men det vågade vi faktiskt inte tacka ja till med risk för att smaka på landlivet för mycket😂.

Dagen efter rekade vi Nazare, både uppe på berget och nere vid stranden där vi åkte med funiculären/bergbanan som körde emellan. Lite som Rindö-bussen enligt killarna!

I övre delen av staden, med utsikt över den kända surfstranden Praia do Norte, ligger det gamla fortet och fyrudden, Farol do Nazaré, varifrån man denna årstid kan se sk. ”jättevågor” (upp till 30 meter!) pga. Europas största djuphavsgrav, Canyon do Nazaré, som finns här utanför med ned till 5000 meters djup!! Just nu var det ingen enorm våghöjd, men ett par veckor sedan var våghöjden enorm här! I museet i det gamla fortet såg vi bilder och filmer om fenomenet.

Efter spännande utflykt åt vi hamburgare med snyggt rött bröd, som riktiga surfare från food-truck längs vägkanten. Och nere på södra stranden torkades fisk på sedvanligt vis enligt gamla traditioner.

Sedan var det dags att kasta loss igen för att segla vidare med nordvinden.

Peniche

Efter 20 distans kom vi in först när det blivit mörkt, så Restaurang ”Glada Laxen” var självklart val.

Peniche, en stor fiskehamn med en liten hamn för fritidsbåtar, är en gullig gammal stad och ligger som en liten udde ut från kusten. Här blev det tyvärr bara ett kort stopp då vi återigen behövde kasta loss på morgonen för att hinna med sista nordvinden ner till Cascais och Lissabon, ca 45 distans innan hård sydlig väntas.

Detta blev Olles sista seglats med oss denna gång. Strax innan Cascais och skymningen, susade vi förbi Cabo da Roca som är den riktiga västligaste udden i Europa, med några få meter mer än Cap Finisterre som ju vi passerade i norra Spanien för någon månad sedan.

Cabo da Roca precis utanför Cascais, Europas riktiga västligaste udde.

Nu när sydvinden kommer blir vi kvar här troligen en dryg vecka för att invänta nästa lämpliga vindfönster. Men det passar bra för att utforska området runt Cascais inklusive Lissabon. Dessutom har ju ny termin i skolan Båten startat så det passar bra att kunna fokusera lite extra!

Nyår i Porto

Lagom till nyårsafton kom vi till Porto. En stilla seglats från Viana do Castelo med massor av delfiner som lotsade. Plötsligt känns allt oväder som bortblåst…

Porto är Portugals näst största stad med närmare ca 250.000 invånare och en hel del att se och göra så här ville vi spendera några dagar. Själva gästhamnen ligger 4 km från Porto stad, i ett litet fiskesamhälle Gaia, så det blev cykling och promenader in till ”stan” varje dag. Porto är en väldigt kullig stad med vackra blåkaklade hus, kyrkor, spårvagn, flodbåtar, linbanor och 6 broar över floden Douro. Även här har Eiffel varit framme.

Museum ”World of discovery” var ett måste då Porto redan på 14-1500-talen hade en strategisk plats för dåtidens sjöfarare, som bl.a. Columbus, Vasco da Gama och Magellan, som utforskade världen.

Pappan och sönerna tittar verligen närmare på modell av den första båten för världsomsegling!

Längs floden ligger alla portvins-hus uppradade så det blev såklart portvinsprovning..

Och sist men inte minst besökte vi världens vackraste bokaffär, Livreria Lello, från 1906, med sin helt fantastiska inredning och utsmyckning! Som på senare tid blivit känd från Harry Potter då eleverna från Hogwarts köper sina böcker här.

Vi lämnar Spanien för Portugal

Äntligen verkar väder och vind ha vänt till vår fördel för en längre period av stabilt, lugnt och klart soligt väder längs Portugals kust som vi nu ska segla längs.

På annandag jul kastade vi loss från Vigo efter 2 veckor vid bryggan. Då våghöjden fortfarande var ganska hög och vindarna plötsligt väldigt svaga gick vi bara en kort etapp ut i ”rian” till den lilla staden Baiona som ligger precis ute vid havsbandet utanför Vigo, som vårt sista stopp i Spanien för ett tag.

Baiona – sista stopp Spanien

Efter ett par timmars transport förtöjde vi i fina lilla Baiona, alla lite sjösjuka, i kraftig dyning och inga sjöben kvar😂. Här fick vi 2 fina dagar i en mycket pittoresk stad med hög julstämning.

Det blev torkning, vädring och luftning av båten, sköna promenader, springturer, lek på stranden, jollebåtande, och besök i Fort Monterreal från 1000-talet.

Baiona är nog mest känd för Christoffer Columbus första expedition till ”nya världen”/Västindien/Amerika som återvände hit 1 mars 1493 för att visa och berätta om sina fynd. Mitt i Baionas hamn ligger en replika av caravellen Pinta som var en av de 3 båtarna som 1492 kastade loss för att segla västerut, som vi såklart var ombord på. Jättespännande!

Efter 2 härliga mellandagar kastade vi loss och seglade mot Portugal.

Viana do Castelo – äntligen Portugal

30 sjömil skön segling, visserligen bitvis alldeles för svag vind 🙄, till Viana do Castelo i norra Portugal.

Nu var det Teds tur att hissa gästflaggan. Det var länge sedan vi bytte flagga, när Max hissade spanska i slutet av oktober!

Viana do Castelo, en av Portugals äldsta städer, ligger inne i en ”ria” ett stycke in från havet, precis bredvid Eiffel-bron som faktiskt är ritad av samma Eiffel som också ritat Eiffel-tornet i Paris!

Som enda gäst vid bryggan med stålande sol och ett par dagar av nästan vindstilla har vi bara njutit. Även Ronja älskar att ligga ute på bryggan och lapa sol.

Det blev efterlängtad vandring i skogen upp på Santa Luzia-kullen med sin majestätiska katedral och järnålderslämningar i sluttningen.

Och rundvandring med skönt placa-häng i den superfina staden.

Vi utforskar och firar jul i Vigo

Det blev två veckor i Vigo. Ena stormen efter den andra löste av varandra, med ofantliga mängder regn och bitvis har varnats för 10-12 meters vågor utanför iberiska västkusten. Vi kan konstatera att vi aldrig upplevt så mycket regn som under denna höst😂.
Men livet i Vigo har varit topp. En delvis sliten hamnstad men med massa historia att berätta och bästa julstaden!

Mitt i staden finns lämningar från de tidiga Galicierna/Kelterna som under järnåldern bosatte sig i Vigos sluttningar. Spännande att gå runt bland ruinerna och tänka hur folket bodde och verkade här som fiskare och jordbrukare redan ca 100 f.kr.

Efter Romarnas och sedan Morernas/arabernas framfart fick Vigo, liksom tidigare hamnstäder vi besökt i norra Spanien, Frankrike och Holland, en storhetstid på 15-1600-talet med sina upptäcktsresande. Spanjor-portugiserna Magellans och Elcanos expedition, 1519-1522, hade som syfte att från Vigo, och kusten härom, vidare utforska sydamerikanska kusten och segla vidare västerut för att lägga beslag på kryddön Molucca i Filippinerna. Detta lär ha blivit den försa seglatsen runt jordens diameter som visade sig tjockare än man trott! Konstigt att tänka att det var exakt 500 år sedan dessa tuffingar kastade loss! Det tog tydligen 3 år under omänskliga förhållanden på dåtidens skepp! Med vår egen erfarenhet av nord-och väst- Atlantens stormar så kan vi ju bara föreställa oss förhållandena ute till havs på dessa fartyg då 😱! Flera av sjömännens dog såklart på resan, men främst av mat och vattenbrist!

På toppen av staden ligger fortet O Castro, en borg med fantastisk utsikt över Vigo, från 1600-talet för att skydda staden för dåtidens hot från bl.a engelsmännen.

Tydligen attackerades de spanska skeppen brutalt här utanför Vigo i början av 1700-talet, påväg hem från Amerika lastade med guld och silver, vilket fortfarande lockar vrakdykare till vattnen utanför Vigo för att söka efter värdefull last! Jules Vernes lär ha triggat just dessa dykexpeditioner i Vigo då han gjorde Kapten Nemo till den första skattletaren i Vigo i sin bok!

Ted med Jules Vernes mitt i hamnen

När det regnat som mest har vi myst i båten, tittat på adventskalendern varje morgon, julbakat, bastat och simmat i simhallen! Och dan före dan före dopparedagen var vi på vår årliga jultradition Nötknäpparen!

Och när julafton äntligen infann sig blev det fint väder med värmande sol👌🏻🎄!

Och väderprognosen verkar äntligen hålla i sig så när vågorna lagt sig kan vi snart kasta loss mot Portugal!

Vigo, Lucia, födelsedag och 3e advent

Från Muros kastade vi loss i onsdags med vind från nordväst, men rejäl sjögång. Men det är ok så länge vi har vinden hyfsat bakifrån. Delfinerna sällskapade återigen med oss efter en period vi inte sett dem på länge. På 7 timmar tog oss till Vigo, ca 40 distans, nära gränsen till Portugal.

Vigo är Galiciens största stad, med närmare 300.000 invånare, och ligger liksom många av Galiciens hamnar vi legat i, inne i en längre vik (Ria baixa) där vi ligger väl skyddade för hela Atlantens västliga påtryckning.

Vigo mötte oss med extraordinär julstämning trots regn och gråväder.

Lucia och pappa Rogers födelsedag i fredags var given dag i hamn. Vi bakade lussebullar och uppvaktade pappan den 13 december!

Planen var att efter några dagar i Vigo ta oss vidare för att kunna hinna ner till Cascais och Lisabon i södra Portugal till jul. Men fr.o.m. nu varnas återigen för längre period med hög sjö, 5-7 meter, vilket inte är lämpligt för oss att ge oss ut i. Dessutom mestadels hårda vindar med undantag för enstaka dagar, då sjön inte hinner lägga sig.. Och erfarenhet har lärt oss vågorna alltid blir högre än prognosen.. så efter mycket fram och tillbaka resonerande beslutade vi att nu ”parkera” för julen. Det känns viktigt för familjefriden att kunna ta det lite lugnt och skippa den eviga väder- och vindplaneringen nu när vi alla ser fram emot jul och mys i lugn och ro.

Så nu behöver vi inte surra fast granen, vi kan klä den, fira 3e advent och jobba klart för terminen i skolan Båten innan jullovet!

Vi har dessutom fri tillgång till gym, simhall och bastu precis bredvid båten så det känns såklart fantastiskt när regnet står som spön i backen och dimman ligger lågt och det är 12 grader! Vi tror faktiskt vi har ungefär samma väder som hemma.

Muxos, Costa da Morte och Muros

Så har vi äntligen kommit runt nordvästra hörnan av Spanien och är på väg ner mot Portugal. Från A Coruna har vi 400 sjömil (!) framför oss ner till Portugals sydvästra hörn!

Efter finfina dagar i A Coruna där vi fick riktig julkänsla med fint väder och julshopping seglade vi vidare med nordvinden i torsdags till lilla Muxos, drygt 50 sjömil söder ut. Därifrån seglade vi sedan i söndags, 2a advent, vidare ytterligare 40 sjömil till Muros.

Muxos och Muros är mindre fiskebyar längs Galiciens kust. Kelterna/Galicierna fiskade och brukade jorden här långt före Romarna och dessa blev sedan nog så betydelsefulla platser för Kristendomens, Katolicismens, tidiga spridning. Här närmar vi oss slutet av pilgrimsleden som vi seglat jäms med ända från San Sebastian, och närmar oss Santiago de Campostela där lärjungen/aposteln Jacob tydligen är begravd! Men exakt dit in tar vi oss inte med båten.

Lilla Muxos var däremot verkligen en sagolikt fin plats på vägen på många sätt!

Skeppskyrkan på udden i Muxos är, liksom kyrkan på udden Cabo Finisterre/Fisterra (världens ände enligt Romarna), en viktig och nästan andlig avslutning för pilgrimerna ute vid havet. Några lämnar sina gamla utvandrade skor här..enligt gammal tradition. Och Pilgrims-musslor blev såklart ett naturligt val till lunchen👌🏻.

Här finns många andra gamla traditioner bevarade, så som att krypa under/runt de heliga stenarna på udden. Det gjorde vi såklart, 9 varv (!!) enligt sägen, vilket lär göra mirakel! Väl värt ett försök för att hela en ond rygg😂.

Det är såklart jättespännande med allt vi lär oss under vår seglats i Kelternas, Romarnas och Vikarnas fotspår, särskilt när Max nu börjat läsa om bl.a. Kristendomen i religionskunskapen!

Utanför Muxos börjar den sk. Costa da Morte, dödens kust😱, pga. av mängder av skepp som krossats vid de förrädiska stenarna och klipporna utanför kusten..Det sägs även att fartyg lurades in av rövare satte facklor på kor/hästar för att missleda fartygen upp på de farliga grunden! Vi förlitar oss på modern teknik och instrument och skippar nattseglingen just här😉.

På vägen mellan Muxos och Muros passerade vi Cabo Fisterre/Finisterra som enligt Romarna var världens ände!

Andra advent tillbringades i fina Muros, innan vi hoppas komma vidare mot Vigo som Spaniens sista anhalt. Granen är på plats i båten🎄.

Sista stopp i Biscaya – äntligen i A Coruna

Första Advent seglade vi i full fart de sista 55 sjömilen i Biscaya till A Coruna. På hörnet av norra Spanien har vi nu avverkat hela Biscaya-bukten, från norr till söder och öst till väst! Under årets tuffaste årstid! Det blev 770 sjömil, den 21 oktober till 1 december!

…och tände 1a ljuset i adventsstaken.

Trots att vägvalet, den långa vägen, gjorde att vi fastnade i många och långa oväder är vi glada att vi fått utforska västra Frankrike med öar och den Spanska nordkusten. Självklart lite synd att vi gick in i Biscaya-bukten långt senare än planerat, så att vi inte kunde njuta sensommaren i slutet av september vid Atlantkustens vackra stränder… Istället blev det mestadels fulla sjöstöll, mössor och dunjackor och stövlar i oktober och november😂. Någon form av regn stort sett varje dag och en evig planering för vind och vågor. Men oj vad vi har sett och upplevt och lärt oss. Och vilket team vi är och har blivit❤️! Stor eloge till Max och Ted som trots regn, blåst, sjögång och avsaknad av sol och bad är positiva och glada!

Nu ska vi njuta den fina staden A Coruna, fortfarande i Galicien, och invänta lagom nordlig vind så vi kan lägga kursen söderut.

Äntligen fick vi här klarblå himmel, om än nordlig vind med kyla, men sååå vackert! Cyklarna togs fram så det blev en heldag friluftsdag på cykel-sightseeing och integrerad intensiv historia-lektion på arkeolog-museum i den gamla borgen Castelo San Anton och romerska Herkulestornet, som också finns med på Unescos världsarvslista, avslutat med boll och spring på den största långa stranden. Fantastisk att så mycket historia ryms i Galicien! Från keltiska bosättare i forntid och järnålder till romarnas exploatering och övertagande till morer och vikingarnas framfart och sedan Kristendomens utveckling efterföljt av Nalpoleons grepp, frihetskriget och sedan Franco! Jösses, inte konstigt att killarna njöt spring på stranden!