En vecka efter

Nu har det gått exakt en vecka sedan blixtnedslaget. Och vi hade faktiskt åska och blixt igen, men inte så kraftigt som förra söndagen, men Ted blev orolig och illa till mods och höll för öronen.. Nu förstår jag verkligen att folk kan vara rädda för åskan..

I fredags kom kranbil och lyfte av den 21 meter långa masten för att invänta rigg-tekniker som ska gå igenom hela masten om eventuella försvagningar uppstått, samt alla stag och fästen. När masten var av lyftes även hela båten för att undersöka skrovets undersida, men det verkar inte vara några synliga hål eller skador på genomföringar, så båten kunde läggas i samma dag. Masten ligger kvar på backen tills riggaren varit här i veckan. Om ytterligare en vecka hoppas vi el- och instrumentkillarna kan komma.

I helgen fick vi glatt besök av Tommy, Irene och Wilma (11 år) vilket ju var supertrevligt och även god hjälp vid avmastning och lyft.

Tillsammans med dem fick vi vara med om årets händelse i Ystad: den årliga sprutmönstringen som arrangeras av Ystad frivilliga brandkår som dessutom firade 180 år just i år. Detta var ett spektakel utan dess like med parad, musikkår och sprutmönsting.

Enligt tradition är detta en dag för stadens brandkår att visa upp sin utrustning för brandsläckning. Invånarna skulle veta att de kunde känna sig trygga med att ha en modern räddningsstyrka. Alla nya och gamla brandbilar och brandsprutor används för att spruta ut vatten över Stortorgets där de som vill har får leka i vattenstrålarna! Max, Ted och Wilma var såklart mitt i och har nu fått ”dopbevis”! I samband med detta samlas en hel del pengar in till Cancerfonden, vilket vi ju gärna stöder.

Enligt tradition har många generationer Ystadbor kunnat döpas denna dag: Första gången döptes man i Sankta Maria kyrka och senare, när man vuxit till sig, döptes man av ”Frivilligan” första lördagen i augusti. Sedan var man en äkta Ystadbo. Vi får ju hoppas att inte vi behöver bli Ystadbor…men vi lär blir kvar här en tid..

Publicerat av seglingsbloggen

Familjen Grönkvist Granat; Roger, Mimmi, Max (11 år), Ted (7 år) och katten Ronja. I juli 2019 kastar vi loss med vår segelbåt (Jeanneau 51) från Rindö, Vaxholm för att under ett års tid segla oss ner genom Europa. Vi planerar att segla ner genom Sverige, till Tyskland via Kielkanalen, via kanal genom Holland och ut i Engelska kanalen via södra England, vidare längs Atlantkusten, in i Gibraltar och in i Medelhavet från väst till öst. Vi beräknar vara åter på Rindö till skolstart augusti 2020.

Delta i diskussionen

2 kommentarer

  1. Hej, hoppas allt är bra med er och att det börjar lösa sig med alla båtbekymmer. Här på hemmaplan har handbollssäsongen påbörjats med start Sommarcamp 2019. Jason hälsar till er allihopa.

    1. Tack! Saker och ting börjar reda upp sej med försäkringar och tekniker. Blir kvar i Ystad 2 veckor till dock innan allt är klart! Men här är gott om långa sandstränder och både Max och Ted kör handboll på stranden. Det går ingen nöd på oss! Hälsa Jason och de andra i handbollslaget från Max och oss!

Lämna en kommentar

Lämna ett svar till Synnöve Granberg Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *