Från Cascais till Algarve med Peder

Det blev 10 dagar i Cascais. Utflykter, lek med svenska barnfamiljen och skolan Båten i väntan på nordvind igen. Olle mönstrade av här på en lördag och lördagen efter mönstrade Peder på här. Passande nog vände vinden på söndagen och vi kastade loss. Vi tog avsked av våra nya svenska kompisar, familjen Pedersen, som vinkade av oss, nu med Peder ombord 😉. Killarna tyckte det kändes lite som när vi kastade loss från Rindö den 5 juli, fast i mindre skala…Hjälp vad tiden har gått fort. Snart 7 månader ombord…

Skipper Peder

Sesimbra

Första etappen blev till Sesimbra, ca 20 distans från Cascais. Full fart i ganska hård vind med oss hela vägen.

Sesimbra är en fin liten Portugisisk stad, en pärla vid Atlantkusten söder om Lissabon nära staden Setubal, med strand, naturreservat, berg, borg och mysig stadskärna invid havet. Här blev det 2 nätter då nordvinden brallade i ordentligt. Vi njöt vårsolen i lilla staden.

Max och mamman tog en busstur upp till Cabo Espichel i jakten på dinosauriespår🦕🦖!

Vi hade läst att det finns spår/fotavtryck av 2 sorters dinosaurier från ca 45 miljoner år sedan vilket ju var ett måste att leta upp. Inte helt lätt att hitta dit men tillslut hamnade vi på rätt buss och lyckades vandra rätt ut på klipporna vid fyren på höjden! Såååå spännande! Vi visste inte vad vi skulle förvänta oss men belöningen var väl värd utflykten i snålblåst och bitande kyla uppe på höga kustklippan när vi äntligen fick syn på de enorma fotspåren från en slags ”långhals”. Vi hittade även spår från köttätare med kloliknande fötter men de var svårare att tyda.

Sao Vicente

I gryningen med sagolik soluppgång kl 7 kastade vi loss från Sesimbra för att ta oss vidare ner längs Portugals kust. Planen var egentligen att stanna i Vasco da Gamas födelsestad Sines, men med härligt driv i båten, nästintill ingen sjö och fin genackersegling med delfiner i följe, kändes det mer lockande att fortsätta ner mot Algarve-kusten och Lagos.

Vi seglade hela dagen till mörkret lagt sig kl 19, då hade vi avverkat 115 distans när vi rundat Portugals sydvöstra hörn, Cabo Sao Vicente. Inte långt kvar till Lagos, men vi beslöt att stanna och svaja för natten här, då Lagos tydligen inte är helt optimal att angöra i mörker. Det var en markerad svajplats här som sas vara bra skydd i alla vindar utom syd, så det ville vi testa. Mäktigt att lägga ankare i kolmörkret, med Atlanten som närmsta granne, och höra vågornas dån när de slog in mot klipporna Som vi inte såg… Vi låg mycket riktigt i lä, men helt lugnt kändes det inte då dyningen från havet var påtaglig🤢…

Ankomst i svajplats Portugals sydvästra hörn, efter 12 timmars segling.

Efter halvdålig sömn fick vi på morgonen se vår svajplats i dagsljus innan vi drog upp ankaret för att ta oss den sista sträckan in till Lagos bara 15 distans till.

Lagos och Portimao

Innanför de speciella kalkklipporna med grottor och ”raukar” som präglar början av Algarvekusten, kom vi in till Lagos, som har varit ett delmål på vår resa. Efter sydvästra udden av Europa kommer man i skydd från Atlantens hårda tryck och monstervågor som jagat oss ända sedan Engelska kanalen lär nu bli mer sällsynta.

Lagos, en helt skyddad hamn, in i en ”ria” bakom öppningsbar bro, som känns som långseglarans Mecka. Här ligger tydligen många förtöjda längre perioder innan de går vidare över Atlanten, eller in i Medelhavet. Så var det tydligen även på Columbus och Vasco da Gamas tid.

Vi fick plats längst in i hamnen bredvid våra hamngrannar från Rindö, Solit!

Då vi fick en enormt dyr plats, dryga 80 euro per natt (!) blev det bara ett kort stopp i Lagos för bunkring för att sedan ta oss ut till Portmao, som var lite mer passande prisnivå. Här är den typiska 70-tals turistorten påtaglig, med stora hotell och engelska pubbar längs den enorma stranden. Längre in i floden finns visst en gammal stad, men helt ärligt var det ganska skönt att bara kunna koppla av och känna oss som riktiga turister i hamn på Algarvekusten 😎.

Vilamoura

Sista etappen med Peder blev från Portimao till Vilamoura, typ mitten av Algarve-kusten, som var lämplig plats att flyga hem till Sverige från Faro. En speciell hamn, helt anlagd och konstruerad för golf och båtliv, en känsla av Florida! Här dog vinden ut och vi stannade över helgen när Peder mönstrat av och njöt Algarves ”semester-feeling”. Plötsligt steg temperaturen och det känns att våren är på gång!

Peder seglade med oss en vecka och vi avverkade ca 170 distans. Nu närmar vi oss Medelhavet med stormsteg! ”Bara” 150 distans kvar till Gibraltar!

Publicerat av seglingsbloggen

Familjen Grönkvist Granat; Roger, Mimmi, Max (11 år), Ted (7 år) och katten Ronja. I juli 2019 kastar vi loss med vår segelbåt (Jeanneau 51) från Rindö, Vaxholm för att under ett års tid segla oss ner genom Europa. Vi planerar att segla ner genom Sverige, till Tyskland via Kielkanalen, via kanal genom Holland och ut i Engelska kanalen via södra England, vidare längs Atlantkusten, in i Gibraltar och in i Medelhavet från väst till öst. Vi beräknar vara åter på Rindö till skolstart augusti 2020.

Delta i diskussionen

1 kommentar

  1. Så herlige bilder, og her har vi vært mye med bil på land. Virkelig fint her i syd. Hyggelig berettelse av hverdager ombord med matte, delfiner og dinosaurer….. mange bra skolefag i dette. Godt det blir varmere. Kos dere fortsatt. Klemmer fra Oslo🤓🌺🇳🇴

Lämna en kommentar

Lämna ett svar till Bjørn Armann Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *