Neapel-bukten – Miseno & Isola de Procida

Från vår sista svaj i naturreservatet vid Palinuro tog vi en långkörare, 75 sjömil, vidare norrut upp mot Neapel, då kusten uppåt inte har direkt bra hamnar eller skyddade svajplatser för de nordvästliga vindarna som förföljer oss.
Det blev mycket motorgång, och först uppe vid Capri på eftermiddagen fick vi ordentligt med vind då ett lågtryck drog in, och vi blåste förbi Amalfi-kusten, Capri och Vesuvio i 9 knop!

Amalfi-kusten besökte vi ju förra sommaren och runt Capri är det extremt gungigt av all färjetrafik och vinden var allt för hård för att vara läge, så vi satte sikte på halvön utanför Neapel, i en väldigt skyddad bukt och hamn, Bacolo/Miseno. Så efter 14 timmar på havet blev vi varmt välkomnade i en naturligt skyddad bukt och marina, Miseno, med utsikt mot Vesuvio och Neapel. Det blev såklart Napolitansk pizza på restaurang för sjöbusarna!

Den perfekta bukten, strategiska läget och skyddade hamnmöjligheterna är såklart perfekt som marin och flottbas, nu delvis nedlagd och istället varv för Guardia Finanzia och privathamn och badort för Napolitanerna då de lätt tar bil/buss ut från stan. Något även Romarna tydligen anammade, då detta var marinbas redan på Julius Ceasars tid, och även blev en plats för rika Romarna att bygga sina lyxvillor i sluttningarna.

Det visade sig vara en fantastisk liten stad med gullig kyrka, storleken av Vaxholm, liten strand i hamnen, och gulliga lokalbefolkning. Framförallt var det massa nyfikna killar i Max och Teds åldrar som förgyllde tillvaron. Här hade vi kunnat stanna resten av sommaren om killarna fick bestämma!

När vinden avtagit kastade vi loss och gock bara ett kort stycke ut till ön Procida som är den minsta av de 3 napolitanska öarna, förutom Ischia och Capri. Den ligger bara ett stenkast från Miseno, så från Miseno berget hade vi utsikt dit.

Isola Procida visade sig vara en guldklimp. Vi svajade utanför den lilla småbåtshamnen på södra sidan med utsikt till de pastellfärgade husen, kyrkor och borg. Det blev dingen in till den pittoreska ön och vandring runt stor del av ön”. Känns som i en film” sa Max, och mycket riktigt så har ju Procida varit plats för filminspelningar genom tiderna, bl.a. den fantastiska filmen Il Postino men även Talented Mr Ripley.

Ett väderomslag i luften har sänkt temperaturen rejält till kvällen, så trötta efter dagen njöt vi Restaurang ”Glada Laxen” nere i båten denna kväll, för fösta gången denna säsong, med efterföljande underhållning 👌🏻.

Publicerat av seglingsbloggen

Familjen Grönkvist Granat; Roger, Mimmi, Max (11 år), Ted (7 år) och katten Ronja. I juli 2019 kastar vi loss med vår segelbåt (Jeanneau 51) från Rindö, Vaxholm för att under ett års tid segla oss ner genom Europa. Vi planerar att segla ner genom Sverige, till Tyskland via Kielkanalen, via kanal genom Holland och ut i Engelska kanalen via södra England, vidare längs Atlantkusten, in i Gibraltar och in i Medelhavet från väst till öst. Vi beräknar vara åter på Rindö till skolstart augusti 2020.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras.