Sardinien – Alghero, Fertilia, Pelosa/Stintino, Castelsardo

Från Menorca blev det en fin lång seglats, 2 dagar och en natt, 190 distans. Från Mahon till Alghero. Första riktigt långa etappen sedan i vintras. Lugnt fint väder, ingen sjö att tala om och stjärnklar natt och vacker soluppgång👌🏻. Men inga delfiner😳?!

På morgonen när killarna vaknade, var det efter många månader med spansk-ballearisk flagga, äntligen dags för ny flagga; Italien🇮🇹! Max tur att hissa enligt nogranna överenskommelser.

Alghero

Underbart att kliva i land i fina Alghero! Kändes nästan lite som Visby, fast i Medelhavet. Sardinien har många år historiskt hört till Spanien och Katalonien så kopplingen och närheten finns än idag, men trots det kändes det verkligen att vi klev i land i Italien. Som vi har längtat efter Italien! Ett helt nytt land för barnen, med mycket att se fram emot!

I hamnen mötte vi våra danska vänner, Johnny och Lone, från Ibiza-tiden, som också är på österut. Och hamnen var långt ifrån full, som den annars brukar vara så här års, enligt hamnkaptenen..

Nattsegling tar på krafterna för alla.

Det blev två dagar att utforska Alghero. Jättevarmt så vi tog tillfället i akt att som enda turister åka turisttåg runt staden för att få en överblick.
Trånga gränder, ringmur, vakttorn mot havet. Sarderna har i alla tider behövt skydda sig och hålla vakt mot olika tiders invasioner; fenicier, kartager, romare, vandaler, bysantiner, araber och fransmän och spanjorer har avlöst varandra i vaktornen.

Fertilia

Ett kort stycke utanför Alghero, i samma bukt, förflyttade vi oss till för att komma ut från det större sammanhanget och värmen till ett litet fiskesamhälle och skyddad hamn några dagar när vinden skulle blåsa hårt. En liten stad av stor kontrast till Alghero. Här fanns inga spår av vackra ringmurar, 1000-tal och medeltid. Det såg snarare ut som om tiden stått still sedan 30-talet, då Mussolini byggde staden. Men gick man lite utanför betongfasaderna hittade man plötsligt en av de gamla vägarna från Romarriket, med en hyfsat intakt bro över floden, Ponte Romania.

Här blev det självklara valet för födelsedagsmiddag och firande av bröllopsdag 3 juli🌸💕.

Och på födelsedagen blev mamman bjuden på badland🤪.. tro det eller ej men ibland är det skönt att komma från saltvattnet! Och även här glest med besökare.

Efter flera dagar i hamn seglade vi vidare norrut och utforskade Sardiniens nordvästra kust, i naturhamnar och stora naturreservat.

Det blev några dagar på svaj i Pelosa-bukten där vattnet var det mest turkosa vi sett. 3 meter jämndjupt i hela bukten med vacker vit sandbotten gjorde att det kändes som ligga ankrade i en pool!

Stintino

Från Pelosa-bukten promenerade vi i dallrande hetta in till Stintino. En liten fin fiskeby som tidigare livnärt sig på tonfisk-fiske. Nu mest turistort..men denna sommar utan turister..

Lite olustig avslutning i vår vackra svajvik blev att vi fick påhälsning av en simmande råtta 🐀 som klättrade upp på båten sista kvällen! Utmattad av sin simtur låg den på akterspegeln, när jag/Mimmi i mörkret i min vanliga framfart att på kvällen röja undan alla cyklop och attiraljer som ligger spridda i sittbrunnen, grep tag i den! En sekund trodde jag det var katten jag grep över ryggen😳, men inser snabbt att det var en välvuxen råttis😱! Det blev lite rått-jakt; Roger med båtshaken med Ronja som ivrig hjälpreda som till slut med tassen knuffade ner den i vattnet och den simmade vidare..förhoppningsvis till stranden och inte till nästa båt😬…

Vi ser och upplever massor och så många fina platser, byar och städer, så det är omöjligt att få ner allt i print.. Bilder ger iallafall oss goda minnen. Vi konstaterar att Sardinien är en sagolik ö med så mycket att erbjuda!

För den som kan italienska är detta en ganska fin beskrivning av Sardinien.

Castelsardo

Vår sista anhalt på Sardinien i denna omgång blev den lilla staden Castelsardo, fortfarande på nordvästra Sardinien i regionen Sassari. En liten stad från 1100-talet med 6000 invånare. Och här kändes det verkligen italienskt! Redan vid första åsynen från havet med stad på höjden skyddad av ringmur och karaktäristiskt kyrktorn. I gränderna satt tanter och farbröder och flätade korgar och fiskeredskap. Sååå fint!

Hamnen låg vid foten av berget, och här låg vi kungligt vid kaj, fortfarande utan trängsel av turisbåtar. Liksom i Spanien lever vi alla med nya rutiner pga coronan, med munskydd och distans, vilket folk anpassar sig bra till…

Det blev ett par fina dagar att njuta Italien med god mat, strand med kulörta parasoller och historisk vandring i gamla staden👌🏻.

Idag lördag 11 juli lämnade vi Sardinien och seglade över till Corsica!

Publicerat av seglingsbloggen

Familjen Grönkvist Granat; Roger, Mimmi, Max (11 år), Ted (7 år) och katten Ronja. I juli 2019 kastar vi loss med vår segelbåt (Jeanneau 51) från Rindö, Vaxholm för att under ett års tid segla oss ner genom Europa. Vi planerar att segla ner genom Sverige, till Tyskland via Kielkanalen, via kanal genom Holland och ut i Engelska kanalen via södra England, vidare längs Atlantkusten, in i Gibraltar och in i Medelhavet från väst till öst. Vi beräknar vara åter på Rindö till skolstart augusti 2020.

Delta i diskussionen

1 kommentar

  1. Så bra at dere er på riktig seilas igjen. Kos dere og vi gleder oss til ennå flere oppdateringer fra dette herlige farevann. Fortsatt god seilas …..👍🤓🌺🇳🇴

Lämna en kommentar

Lämna ett svar till Bjørn Armann Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *