Från Porto till Cascais med Olle

Efter några dagar och nyår i Porto kom Olle till oss på besök för att segla med en vecka längs Portugisiska kusten söderut. Gynnsamt väder och vind möjliggjorde ett antal stopp under veckan. I sällskap av delfiner varje dag 🐬!

Aviero

Första etappen från Porto blev till Aviero, som lär vara Portugals Venedig. Ca 35 distans. Staden ligger 10 distans in i en flod, och precis innan den lilla marinan finns en kraftledning markerad i sjökortet. Höjden var omdiskuterad, 20 meter enligt vissa och 22 enligt andra…Båtar med samma masthöjd som vi lär ha gått under..Vi behöver 21 meter men att våga chansa att gå under, även om lågvattnet skulle tillåta om vi kom vid exakt rätt tidpunkt, kändes för risky. Inga fler el-chockar för vår del! Så det blev till att testa ankaret och svaja lite längre ut..svaj har vi längtat efter sedan vi bara legat i hamnar sedan vi lämnade Danmark! Det blev en spännande kväll för med vårt stora tunga ankare, som ska vara näst intill omöjligt att dragga med, lyckades vi faktiskt förflytta oss och båten ca 200 meter innan vi satt fast ordentligt! Vackra Aviero får vi ta oss till landvägen en annan gång.

Figuera da Foz

På Trettondagsafton seglade vi ytterligare ca 35 distans från Aviero och kom till semesterorten Figuera da Foz som också ligger vid mynningen av en flod. Här kunde vi förtöja vid brygga i hamn. Men fick vi veja för grenar, stockar och faktiskt nästan hela träd som flöt runt😱! Tydligen hade man öppnat dammarna i floden tidigare i veckan, och efter allt regn och stormande så var floden fylld av gammalt virke som då flöt ut mot havet och fastnade i hamnen.

Vid den här delen av kusten börjar Portugals vida strandområden, så killarna njöt eftermiddagen på stranden.

På kvällen bjöds vi av Olle på klassisk Portugisisk restaurang och beskådning av traditionsenlig katolskt julfirande när de tre kungarna/tre vise männen ankom under pompa och ståt!

Nazaré

Trettondagen seglade vi vidare till en av Portugals genom historien främsta fiskebyar och numera surfarnas paradis Nazaré, ytterligare ca 30 distans söder.

Sagolik segling med genacker med Ronja på däck som spanare och delfiner i följe ända in i hamn! Återigen känns det som en overklig kontrast från hela höstens tidigare väder.

I Nazaré blev vi varmt välkomnade av flera landsvänner! Både seglare med båt i hamn som vi hittills bara sett på AISen under hösten, men även överraskande tidigare bransch-kollega som bor på platsen och tydligen hade koll på oss och mötte i hamn. Inte minst det mer planerade besöket hos Niklas och Kari som bor och jobbar i Nazaré som vi trodde vi skulle besöka i oktober😂. Äntligen här! Hemma i deras fina hus bjöds vi på middag och trevlig kväll och fick även erbjudande att sova kvar men det vågade vi faktiskt inte tacka ja till med risk för att smaka på landlivet för mycket😂.

Dagen efter rekade vi Nazare, både uppe på berget och nere vid stranden där vi åkte med funiculären/bergbanan som körde emellan. Lite som Rindö-bussen enligt killarna!

I övre delen av staden, med utsikt över den kända surfstranden Praia do Norte, ligger det gamla fortet och fyrudden, Farol do Nazaré, varifrån man denna årstid kan se sk. ”jättevågor” (upp till 30 meter!) pga. Europas största djuphavsgrav, Canyon do Nazaré, som finns här utanför med ned till 5000 meters djup!! Just nu var det ingen enorm våghöjd, men ett par veckor sedan var våghöjden enorm här! I museet i det gamla fortet såg vi bilder och filmer om fenomenet.

Efter spännande utflykt åt vi hamburgare med snyggt rött bröd, som riktiga surfare från food-truck längs vägkanten. Och nere på södra stranden torkades fisk på sedvanligt vis enligt gamla traditioner.

Sedan var det dags att kasta loss igen för att segla vidare med nordvinden.

Peniche

Efter 20 distans kom vi in först när det blivit mörkt, så Restaurang ”Glada Laxen” var självklart val.

Peniche, en stor fiskehamn med en liten hamn för fritidsbåtar, är en gullig gammal stad och ligger som en liten udde ut från kusten. Här blev det tyvärr bara ett kort stopp då vi återigen behövde kasta loss på morgonen för att hinna med sista nordvinden ner till Cascais och Lissabon, ca 45 distans innan hård sydlig väntas.

Detta blev Olles sista seglats med oss denna gång. Strax innan Cascais och skymningen, susade vi förbi Cabo da Roca som är den riktiga västligaste udden i Europa, med några få meter mer än Cap Finisterre som ju vi passerade i norra Spanien för någon månad sedan.

Cabo da Roca precis utanför Cascais, Europas riktiga västligaste udde.

Nu när sydvinden kommer blir vi kvar här troligen en dryg vecka för att invänta nästa lämpliga vindfönster. Men det passar bra för att utforska området runt Cascais inklusive Lissabon. Dessutom har ju ny termin i skolan Båten startat så det passar bra att kunna fokusera lite extra!

Publicerat av seglingsbloggen

Familjen Grönkvist Granat; Roger, Mimmi, Max (11 år), Ted (7 år) och katten Ronja. I juli 2019 kastar vi loss med vår segelbåt (Jeanneau 51) från Rindö, Vaxholm för att under ett års tid segla oss ner genom Europa. Vi planerar att segla ner genom Sverige, till Tyskland via Kielkanalen, via kanal genom Holland och ut i Engelska kanalen via södra England, vidare längs Atlantkusten, in i Gibraltar och in i Medelhavet från väst till öst. Vi beräknar vara åter på Rindö till skolstart augusti 2020.

Delta i diskussionen

1 kommentar

  1. Herlig å lese og oppleve sammen med dere ombord. Fine foto og tydeligvis hyggelig (og praktisk) med gjesteseilere ombord. Gleder oss til neste innlegg, og fortsatt god seilas sydover. 👍🤓🌺🇳🇴

Lämna en kommentar

Lämna ett svar till Bjørn Armann Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *